fredag 28 oktober 2011
Bundi 2011-10-29
onsdag 26 oktober 2011
Bundi 2011-10-27
Vi anlände igår med buss till Ajmer (12 km från målet i Puashkar). Resan tog drygt 5 timmar i en gammal skranglig buss på en dålig väg, men vi har anpassat oss till verkligheten här i Indien och bryr oss inte så mycket om detaljer under resans gång.
Efter ankomst till stationen cyklade vi en kort bit till hotell Khadil, där vi fått ett rum med 3 sängar. Vi har nämligen fått välkommet besök av vår gamle vän Hulken (döpt till Christian Hansen). Han bokade en 2 veckors resa hit för att träffa oss och se Indien. Inte dåligt gjort.
I övermorgon tar vi de sista cykeltrampen från Ajmer över ett bergigt pass till Pushkar för några dagars vistelse. Där kommer även kamelköp och lottdragning att äga rum. Vi har därefter lämnat de indiska vägarna och reser forsättningsvis med buss, tåg och flyg.
Avslutningsvis de indiska trafikreglerna: Good brakes, good horn, good luck. Bryter man mot en regel kan man hamna i problem.
På hotellet i Bundi fanns en kökschef, en kraftig bit från Himalaya. Han bodde bakom ett skynke på hotellet. En kväll bjöd han in TW bakom skynket och bjöd på whisky och kyckling. Whiskyn var god. Det var lite mörkt och först märktes det inte att alla kycklingbenen redan var avgnagda. Förmodligen av tidigare gäster. Rumanja visade sina muskler och blev utmanad av TW på armbrytning.
Sverige-Himalaya 1-0.
fredag 21 oktober 2011
Udaipur 2011-10-22
Hurra! Nu har vi kommit in i Rajastan.
Vi har nu cyklat i 10 dagar och tillryggalagt knappt 50 mil. Det märks nu att vi cyklat länge med stark hetta. 38-39 grader i skuggan (finns förvisso ingen skugga) och kanske uppåt 50 i solen där vi befinner oss. Det gör oss ibland spaka.
Sedan vi lämnade Himatnagar har vi haft några svettiga dar, inte minst sedan vi kom över gränsen till Rajasthan. Gujarat är som bekant torrlagt från rusdrycker. Vid det första stället i Rajastan stannande vi för att köpa mineralvatten. Det fanns konstigt nog inget, bara öl!
Hittillsdags i Gujarat har landskapet varit platt, men nu har backarna börjat. Igår var flera backar kilometerlånga och vi var tvungna att leda cyklarna mestadels. Vi blir hela tiden stoppade oräkneliga gånger av människor i bil och på MC som vill tala med oss och fotografera oss. Vi vet nu hur det känns att vara kändis.
Sista övernattningen i Gujarat var i ett vackert ställe, Shamlaji. Hotellet såg ut som ett palats, men insidan var som ett fallfärdigt ruckel. T. ex. ingen dusch.
Efter några mödosamma mil i Rajastan övertalade vi en jeepägare att köra oss till Udaipur (1/2 milj) där vi ligger på lyxhotell några dar. Udaipur sägs vara känt som den romantiska staden. Varför vet vi inte. Det närmaste har varit att några pojkar hållit varandra i handen.
Vi har nu cyklat i 10 dagar och tillryggalagt knappt 50 mil. Det märks nu att vi cyklat länge med stark hetta. 38-39 grader i skuggan (finns förvisso ingen skugga) och kanske uppåt 50 i solen där vi befinner oss. Det gör oss ibland spaka.
Sedan vi lämnade Himatnagar har vi haft några svettiga dar, inte minst sedan vi kom över gränsen till Rajasthan. Gujarat är som bekant torrlagt från rusdrycker. Vid det första stället i Rajastan stannande vi för att köpa mineralvatten. Det fanns konstigt nog inget, bara öl!
Hittillsdags i Gujarat har landskapet varit platt, men nu har backarna börjat. Igår var flera backar kilometerlånga och vi var tvungna att leda cyklarna mestadels. Vi blir hela tiden stoppade oräkneliga gånger av människor i bil och på MC som vill tala med oss och fotografera oss. Vi vet nu hur det känns att vara kändis.
Sista övernattningen i Gujarat var i ett vackert ställe, Shamlaji. Hotellet såg ut som ett palats, men insidan var som ett fallfärdigt ruckel. T. ex. ingen dusch.
Efter några mödosamma mil i Rajastan övertalade vi en jeepägare att köra oss till Udaipur (1/2 milj) där vi ligger på lyxhotell några dar. Udaipur sägs vara känt som den romantiska staden. Varför vet vi inte. Det närmaste har varit att några pojkar hållit varandra i handen.
|
| Råd till cykelreparatör. Höj sadeln lite till! |
 |
| Här löser Hasse de flesta problem. |
 |
| Lift med statstjänsteman till Ahmanebad |
 |
| Han i mitten bjöd på brass. Vi avböjde. |
 |
| Ser ni var hotel Sandel Wood ligger? |
 |
| Frukost på rummet. Jack i pannan. |
 |
| Pannkakor eller kokakor? |
 |
| Äntligen en skön tempursäng... |
 |
| Som vanligt några intresserade.. |
 |
| Uppiggande banan. |
 |
| Palatsliknande hotel, men bara på utsidan. Sista bild från Gujarat. |
torsdag 20 oktober 2011
Ahmadebad 2011-10-17.
Lämnade Baroda vid lunchtid. Som vi tidigare nämnt har experter rekommenderat oss att starta tidigt och stanna innan det blir för varmt. Vi gör, som sagt, tvärtom och cyklar därför alltid när det är mellan 35 och 40 grader. Slowstarters?
Efter 4,5 timmars cykling och 4,5 mil(vi måste ta rast var fyrtionde minut för att dricka och vila) kom vi fram till Anand. Vi hade jätteflyt och hittade snabbt (med hjälp) stans bästa hotell. Fick en lyxsvit för 500. Underbart god mat som överallt.
Från Anand dag 12. Båda i fin form utan krämpor. På eftermiddagen skulle vi leta hotell. Bara motorväg. En MC-man stoppade oss. Det var Dr Bhavik (senare kallad Dr Bluff) som åkte iväg och rekade för oss. Kom tillbaka med 2 drickor som han bjöd oss på. Han förklarade vägen till ett hotell som hette Good Luck. Det var det värsta Råttbo som vi sett. Hade heller inga rum som tur var.
Vi hade 4 mil till närmsta stad och skulle inte hinna dit innan kvällsmörkret. Vi liftade. Efter 5 min stannande en snäll kille och lastade in oss och cyklarna i sin skåpbil samt körde oss till Ahmadebad (4,5 milj). Vi tog cyklarna och hittade återigen ett lyxhotell för 700.
Slutet gott på dag 12.
Efter 4,5 timmars cykling och 4,5 mil(vi måste ta rast var fyrtionde minut för att dricka och vila) kom vi fram till Anand. Vi hade jätteflyt och hittade snabbt (med hjälp) stans bästa hotell. Fick en lyxsvit för 500. Underbart god mat som överallt.
Från Anand dag 12. Båda i fin form utan krämpor. På eftermiddagen skulle vi leta hotell. Bara motorväg. En MC-man stoppade oss. Det var Dr Bhavik (senare kallad Dr Bluff) som åkte iväg och rekade för oss. Kom tillbaka med 2 drickor som han bjöd oss på. Han förklarade vägen till ett hotell som hette Good Luck. Det var det värsta Råttbo som vi sett. Hade heller inga rum som tur var.
Vi hade 4 mil till närmsta stad och skulle inte hinna dit innan kvällsmörkret. Vi liftade. Efter 5 min stannande en snäll kille och lastade in oss och cyklarna i sin skåpbil samt körde oss till Ahmadebad (4,5 milj). Vi tog cyklarna och hittade återigen ett lyxhotell för 700.
Slutet gott på dag 12.
Himatnagar 2011-10-20
"Cykla vidare, cykla vidare på den väg mot Pushkar bär" (Gunnar Wiklund). Nu dag 15 och bara 10 mil till gränsen mot Rajastan. Vi har haft 9 dagar utan kall öl (staten Gujarat är torrlagd) och kanske kommer vi att konvertera till nykterismen.
En tillbakablick sedan vi lämnade Ahmadabad:
Dag 13 lämnade vi som vanligt hotellet sen förmiddag (det är så gott att ligga länge på fina ställen) och vårt mål var Chiloda ca 4 mil bort. På vägen dit fick Thomas sin första punktering. Lagning + lite fixning på cykeln och vi blev 12 kronor fattigare (det ryms i vår budget).
Vi stannade på några ställen och vid ett tillfälle uppenbarade sig en guru (såg sån ut i alla fall) som bjöd oss att röka lite brass. Vi avböjde vänligt.
Chiloda var ett litet lantligt ställe. Vi hittade hotell Sandal Wood. Ok på sitt sätt. Efter duschning (inga handdukar) torkade sig Thomas på en nyinköp grön sari, vilken fällde varpå håret blev grönt. Hasse gick in i en taggtråd och fick ett 3 cm blodigt sår. Senare skulle Thomas klippa ett näshår men klippte sig i näsan så att blodet rann. För säkerhets skull tog vi middag på rummet.
Dag 14 iväg vid 10-tiden (nytt rekord) mot Himatnagar (5 mil bort). Det var en transportsträcka med 39 grader men utan överraskningar. Som vanligt blir vi hela tiden stoppade av MC och människor som vill fotografera oss (här uppe är nog vitingar relativt sällsynta). Tog in på ett mellanklasshotell i Landmark och skall snart cykla vidare.
Alla människor är mycket vänliga. Oerhört nyfikna men på ett positivt sätt, När vi stannar kommer genast 10-20 personer och ställer sig att titta. Efter 5 minuter har ytterligare 30 personer anlänt (djungeltelegrafen?). Det är ju inte alla som sett en svensk äta banan. Man frågar oss direkt varifrån vi kommer. Vi säger Sweden. Man svarar då i 3 fall av 4 Switzerland. För er som uppmärksammat att vi på varje bild har landslagströja på oss, kan vi meddela att de tvättas varje dag!
En tillbakablick sedan vi lämnade Ahmadabad:
Dag 13 lämnade vi som vanligt hotellet sen förmiddag (det är så gott att ligga länge på fina ställen) och vårt mål var Chiloda ca 4 mil bort. På vägen dit fick Thomas sin första punktering. Lagning + lite fixning på cykeln och vi blev 12 kronor fattigare (det ryms i vår budget).
Vi stannade på några ställen och vid ett tillfälle uppenbarade sig en guru (såg sån ut i alla fall) som bjöd oss att röka lite brass. Vi avböjde vänligt.
Chiloda var ett litet lantligt ställe. Vi hittade hotell Sandal Wood. Ok på sitt sätt. Efter duschning (inga handdukar) torkade sig Thomas på en nyinköp grön sari, vilken fällde varpå håret blev grönt. Hasse gick in i en taggtråd och fick ett 3 cm blodigt sår. Senare skulle Thomas klippa ett näshår men klippte sig i näsan så att blodet rann. För säkerhets skull tog vi middag på rummet.
Dag 14 iväg vid 10-tiden (nytt rekord) mot Himatnagar (5 mil bort). Det var en transportsträcka med 39 grader men utan överraskningar. Som vanligt blir vi hela tiden stoppade av MC och människor som vill fotografera oss (här uppe är nog vitingar relativt sällsynta). Tog in på ett mellanklasshotell i Landmark och skall snart cykla vidare.
Alla människor är mycket vänliga. Oerhört nyfikna men på ett positivt sätt, När vi stannar kommer genast 10-20 personer och ställer sig att titta. Efter 5 minuter har ytterligare 30 personer anlänt (djungeltelegrafen?). Det är ju inte alla som sett en svensk äta banan. Man frågar oss direkt varifrån vi kommer. Vi säger Sweden. Man svarar då i 3 fall av 4 Switzerland. För er som uppmärksammat att vi på varje bild har landslagströja på oss, kan vi meddela att de tvättas varje dag!
lördag 15 oktober 2011
Vadodara 2011-10-15
 |
| Inte helt riskfritt på motorvägen |
 |
| Gustav Vasa? |
 |
| Alla gillar trolleri? |
 |
| Fina kor, men trångt |
 |
| Här tänkte vi först ta in för kvällen |
 |
| Vi har gått ur insektssekten |
 |
| Cricketspelaren Gin och hans mamma |
 |
| Fyrväktarevalsen går alltid hem |
 |
| Could be worse |
 |
| Var tog vattnet vägen? |
 |
| Vidvinkelkamera eftersöks |
 |
| Energiska festivaldansare |
 |
| Utkörd, inte hemkörd mat |
 |
| Diamantkungen har vägt upp |
 |
| Diamantgänget |
 |
| Försök till prutning på cyklar-negativt (fick en liten vattenflaska) |
 |
| Cyklarna klara (utan växlar,små hjul, men fint lackade) |
 |
| "When you smiling" för diamantkungen |
 |
| Hasse har tagit över |
Vi insåg att vi inte kunde komma ur Mumbai med cyklar på ett vettigt sätt. Vi beställde därför tågbiljetter till ett ställe som verkade ligga bra till på vägen till Pushkar, nämligen Surat.
Vi blev körda till stationen av vår chaffis. Senare på tåget träffade vi en trevlig ung man (36 år visade det sig) som uppgav sig vara i textilbranschen. Han hjälpte oss att beställa rum på ett lyxhotell i Surat. Senare erkände han att han var diamanthandlare. Vi blev inbjudna som hedersgäster att bevittna en diamantaktion. På kvällen blev vi hembjudna till flera diamantfamiljer.
Dagen därpå köpte vi cyklar - indiska utan växlar och vi har nu cyklat i 4 dagar och kommit 15 mil från Surat.
Tvärtemot goda råd har vi startat tidigt och slutat vid middagstid när det är for varmt. Vi brukar starta mellan tio och elva och cykla fram till ca 16-tiden. Det har då blivit ganska varmt och idag var det den högsta temperaturen under vår vistelse här, 39 grader. Men vi har inga krämpor, magar etc fungerar utmärkt, likaså humöret.
Vi har nu kommit till Vadodara och har ca 65-70 mil kvar till kamelmarknaden.
Utanför städerna tittar människorna oblygt på oss, som vore vi ufon. Alla är dock väldigt vänliga och vi känner oss inte heller lurade.
Tyvärr har vi haft tekniska problem med överföring av text och bilder, men, HA TÅLAMOD, det lossnar nog efterhand.
Vi blev körda till stationen av vår chaffis. Senare på tåget träffade vi en trevlig ung man (36 år visade det sig) som uppgav sig vara i textilbranschen. Han hjälpte oss att beställa rum på ett lyxhotell i Surat. Senare erkände han att han var diamanthandlare. Vi blev inbjudna som hedersgäster att bevittna en diamantaktion. På kvällen blev vi hembjudna till flera diamantfamiljer.
Dagen därpå köpte vi cyklar - indiska utan växlar och vi har nu cyklat i 4 dagar och kommit 15 mil från Surat.
Tvärtemot goda råd har vi startat tidigt och slutat vid middagstid när det är for varmt. Vi brukar starta mellan tio och elva och cykla fram till ca 16-tiden. Det har då blivit ganska varmt och idag var det den högsta temperaturen under vår vistelse här, 39 grader. Men vi har inga krämpor, magar etc fungerar utmärkt, likaså humöret.
Vi har nu kommit till Vadodara och har ca 65-70 mil kvar till kamelmarknaden.
Utanför städerna tittar människorna oblygt på oss, som vore vi ufon. Alla är dock väldigt vänliga och vi känner oss inte heller lurade.
Tyvärr har vi haft tekniska problem med överföring av text och bilder, men, HA TÅLAMOD, det lossnar nog efterhand.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)