Senast vi lade in text och bilder var från Varanasi, Indien och det har sedan dess gått 10 dagar.
Trots åtskilliga försök har det inte varit möjligt att få igenom någon kontakt och dessutom har vi varit uppe i de nepalesiska bergen i 5 dagar utan IT-kommunikation. Det blir därför nu såväl nytt som lite gammalt. Till er som kanske tror att vi stilla avsomnat kan detta således härmed dementeras och att vi dessutom är vid särdeles god hälsa. Inga fysiska problem bortsett från träningsvärk i benen. Det hade nog varit värre om vi inte haft den fina grundträningen från Getebergsängs BK för 40 år sen. Det mentala får andra bedöma men vi tycker nog själva att 'it could be worse'.
När vi skrev förra gången var vi i färd med att ta nattåget från Varanasi till Dehli f.v.b. med flyg till Katmandu. Tåget gick som det skulle men kom tyvärr fram 6 timmar försenat. Vi missade flyget. Fick boka nästa dag, övernattning i Dehli. Det gjorde egentligen ingenting bortsett från att vi fick en massa extrakostnader. Vår vän i Dehli, Bicky, fixade det mesta praktiska åt oss och vi lyfte från Dehlis nya fenomenalt fina flygplats måndagen 21/11. Vi sölade lite så dom fick ropa efter oss flera gånger, men vi hann med.
Till Katmandu kom vi fram efter 1,5 timmes flygresa. Hade lagt knivar, spray, lite sprit etc i fel väska så dom tog allt i tullen. Vid flygplatsen (som Säve ungefär) stod massvis med taxigubbar och andra lycksökare som ville ha oss. Det kom dock en kille med bil från hotellet och hämtade oss. Fick tips om att alldeles vid vårt mysiga hotel fanns en liten resebyrå och där fick vi några förslag. Nappade på en 5-dagars trekking (vandring i bergen) för USD 550/person. I priset ingick guide, bärare, all mat, hotell samt transport från Katmandu till Pokhara. Jättebilligt! Vår guide hette Sherpa Dorchi, 46 år gammal och har bl.a. bestigit Mount Everest och Annapurna - (eng.). Han var alla tiders. Bäraren som var väldigt liten och hade ett knepigt namn kallade vi för Åke och slet hela tiden med vårt bagage.
Samma dag var vi på ett kasino och vann 20000 nepalrupier (NPR - ca. 16-1700 SEK =lg´s anm.). Dagen efter på att annat kasino och vann 10000. Detta kasinot låg alldeles vid en amerikansk anläggning. Alla vakter (dom var många) trodde nog att vi var civila militärer för dom gjorde jättefina honnörer för oss. Ni får själva räkna ut hur mycket vi vann i SEK. Var också på mer kulturella upplevelser, bl.a.och spanade in en massa tempel. De flesta är buddister i Nepal.
Besökte Durbar Square och för att se den enda levande gudinnan (som uppenbarar sig ibland i ett fönster). Hon är 6 år. Men hon visade sig dock aldrig för oss. Synd.. Vi klippte och rakade oss båda två. Utan att vi nästan märkte det fick vi ansiktsmask (sån som galanta damer ibland applicerar), blev masserade och ompysslade. Priset blev därefter (kasinot betalade så det gjorde inget).
Upp tidigt på morgonen 23/11 för en 7 timmars färd med buss till Pokhara. En stad på ca 200 000 som ligger nedanför de berg vi skulle till. På förslag av sherpan köpte vi vandringsstrumpor - annars den svenska utrustningen. Sherpas är människor som kommer från Himalayas höjder.
Efter en natt på hotel åkte vi taxi i 90 min till utgångsbyn Naya Pul och började vandringen. Strålande sol, underbart vackert landskap med vattenfall, djungel (trots höjden). Hela tiden uppåt och då betyder det UPPÅT. Många små värdshus och restauranger. Sen eftermiddag stannade vi på 2100 m höjd på i byn Ulleri där vi hade jättekul med kineser, amerikaner och lokalbefolkningen vid maten. Helt dött och kolsvart vid 20-tiden. Inget att göra utom att lägga sig. Kallt, sov i sovsäckar.
Nästa dag, 25/11 – iväg igen. Hade lite sällskap med 2 kiwis och 2 aussies (kolla vad det är för några). //lg: -gissningsvis australiensare// Den ena spelade med i sitt rugbylandslag. Vandrade i 5 timmar, mest uppför. Framme på 2850 m vid 13-tiden i Ghorepani. Tvättade lite kläder och satt i den sköna solen en stund. Drack roxy med honung (hemmagjort vin som liknar sake) framför kaminen.
Lördag morgon upp kl 5 och gick 1 timme för att se på soluppgång över Himalaya på 3200 m vid Poon Hill. Oändligt vackert. Återigen vandring i fantastiska landskap. Till Tada Pani som vi nådde strax för kl 15. Solsken i början men sedan kom de första molnen och t o m lite duggregn.
Dag 4 och som vanligt iväg vid 8-tiden. Uppåt går alltid bra, men nedför är det mestadels värre. Stigarna är oftast beklädda med stenplattor med ibland stora avstånd så man måste ta rejäla kliv. Denna dag var det på väg nedåt och vid en sträcka var det flera hundra meter ner med tusen och åter tusen stenplattor. Thomas ben blev i slutet av nedförslutan som okänsliga träpåkar och svåra att röra på.
Vi passerade en liten restaurang och där satt en japan vid ett bord och läste intensivt sin karta. Vi frågade honom "Where is the toalett?". Han svarade "What?". Återigen frågan, "toalett?". Han utbrast då "Aha" och började leta i sin karta. Det visade sig att toaletten låg bara 10 meter runt hörnet på restaurangen.
Sista dagen 28/11 startade vi med pannkakor och omelett. Vandrade sedan 5 timmar till vägen där en taxi hämtade oss f.v.b. till hotellet i Pokhara. Åt fisk för första gången. Väldigt god. Hittade även här ett kasino som välvilligt gav oss ytterligare 100000 rupier. På kasinot, där inga nepaleser var tillåtna, stod ca 25 st i personalen och tittade på oss likt ufon. Det fanns en spelare i lokalen. Efter 3 minuter och vinst gick vi till hotellet. Tittade på Chelsea-Wolverhampton (3-0) och lade oss.
Skall imorgon till Nationalparken Chitwan för forsränning, elefantridning och fågelskådning i 4 dagar. Detta betalar vi bara USD 200/person, inkluderande allt. Snacka om billigt! --På återhörande….
Trots åtskilliga försök har det inte varit möjligt att få igenom någon kontakt och dessutom har vi varit uppe i de nepalesiska bergen i 5 dagar utan IT-kommunikation. Det blir därför nu såväl nytt som lite gammalt. Till er som kanske tror att vi stilla avsomnat kan detta således härmed dementeras och att vi dessutom är vid särdeles god hälsa. Inga fysiska problem bortsett från träningsvärk i benen. Det hade nog varit värre om vi inte haft den fina grundträningen från Getebergsängs BK för 40 år sen. Det mentala får andra bedöma men vi tycker nog själva att 'it could be worse'.
När vi skrev förra gången var vi i färd med att ta nattåget från Varanasi till Dehli f.v.b. med flyg till Katmandu. Tåget gick som det skulle men kom tyvärr fram 6 timmar försenat. Vi missade flyget. Fick boka nästa dag, övernattning i Dehli. Det gjorde egentligen ingenting bortsett från att vi fick en massa extrakostnader. Vår vän i Dehli, Bicky, fixade det mesta praktiska åt oss och vi lyfte från Dehlis nya fenomenalt fina flygplats måndagen 21/11. Vi sölade lite så dom fick ropa efter oss flera gånger, men vi hann med.
Till Katmandu kom vi fram efter 1,5 timmes flygresa. Hade lagt knivar, spray, lite sprit etc i fel väska så dom tog allt i tullen. Vid flygplatsen (som Säve ungefär) stod massvis med taxigubbar och andra lycksökare som ville ha oss. Det kom dock en kille med bil från hotellet och hämtade oss. Fick tips om att alldeles vid vårt mysiga hotel fanns en liten resebyrå och där fick vi några förslag. Nappade på en 5-dagars trekking (vandring i bergen) för USD 550/person. I priset ingick guide, bärare, all mat, hotell samt transport från Katmandu till Pokhara. Jättebilligt! Vår guide hette Sherpa Dorchi, 46 år gammal och har bl.a. bestigit Mount Everest och Annapurna - (eng.). Han var alla tiders. Bäraren som var väldigt liten och hade ett knepigt namn kallade vi för Åke och slet hela tiden med vårt bagage.
Samma dag var vi på ett kasino och vann 20000 nepalrupier (NPR - ca. 16-1700 SEK =lg´s anm.). Dagen efter på att annat kasino och vann 10000. Detta kasinot låg alldeles vid en amerikansk anläggning. Alla vakter (dom var många) trodde nog att vi var civila militärer för dom gjorde jättefina honnörer för oss. Ni får själva räkna ut hur mycket vi vann i SEK. Var också på mer kulturella upplevelser, bl.a.och spanade in en massa tempel. De flesta är buddister i Nepal.
Besökte Durbar Square och för att se den enda levande gudinnan (som uppenbarar sig ibland i ett fönster). Hon är 6 år. Men hon visade sig dock aldrig för oss. Synd.. Vi klippte och rakade oss båda två. Utan att vi nästan märkte det fick vi ansiktsmask (sån som galanta damer ibland applicerar), blev masserade och ompysslade. Priset blev därefter (kasinot betalade så det gjorde inget).
Upp tidigt på morgonen 23/11 för en 7 timmars färd med buss till Pokhara. En stad på ca 200 000 som ligger nedanför de berg vi skulle till. På förslag av sherpan köpte vi vandringsstrumpor - annars den svenska utrustningen. Sherpas är människor som kommer från Himalayas höjder.
Efter en natt på hotel åkte vi taxi i 90 min till utgångsbyn Naya Pul och började vandringen. Strålande sol, underbart vackert landskap med vattenfall, djungel (trots höjden). Hela tiden uppåt och då betyder det UPPÅT. Många små värdshus och restauranger. Sen eftermiddag stannade vi på 2100 m höjd på i byn Ulleri där vi hade jättekul med kineser, amerikaner och lokalbefolkningen vid maten. Helt dött och kolsvart vid 20-tiden. Inget att göra utom att lägga sig. Kallt, sov i sovsäckar.
Nästa dag, 25/11 – iväg igen. Hade lite sällskap med 2 kiwis och 2 aussies (kolla vad det är för några). //lg: -gissningsvis australiensare// Den ena spelade med i sitt rugbylandslag. Vandrade i 5 timmar, mest uppför. Framme på 2850 m vid 13-tiden i Ghorepani. Tvättade lite kläder och satt i den sköna solen en stund. Drack roxy med honung (hemmagjort vin som liknar sake) framför kaminen.
Lördag morgon upp kl 5 och gick 1 timme för att se på soluppgång över Himalaya på 3200 m vid Poon Hill. Oändligt vackert. Återigen vandring i fantastiska landskap. Till Tada Pani som vi nådde strax för kl 15. Solsken i början men sedan kom de första molnen och t o m lite duggregn.
Dag 4 och som vanligt iväg vid 8-tiden. Uppåt går alltid bra, men nedför är det mestadels värre. Stigarna är oftast beklädda med stenplattor med ibland stora avstånd så man måste ta rejäla kliv. Denna dag var det på väg nedåt och vid en sträcka var det flera hundra meter ner med tusen och åter tusen stenplattor. Thomas ben blev i slutet av nedförslutan som okänsliga träpåkar och svåra att röra på.
Vi passerade en liten restaurang och där satt en japan vid ett bord och läste intensivt sin karta. Vi frågade honom "Where is the toalett?". Han svarade "What?". Återigen frågan, "toalett?". Han utbrast då "Aha" och började leta i sin karta. Det visade sig att toaletten låg bara 10 meter runt hörnet på restaurangen.
Sista dagen 28/11 startade vi med pannkakor och omelett. Vandrade sedan 5 timmar till vägen där en taxi hämtade oss f.v.b. till hotellet i Pokhara. Åt fisk för första gången. Väldigt god. Hittade även här ett kasino som välvilligt gav oss ytterligare 100000 rupier. På kasinot, där inga nepaleser var tillåtna, stod ca 25 st i personalen och tittade på oss likt ufon. Det fanns en spelare i lokalen. Efter 3 minuter och vinst gick vi till hotellet. Tittade på Chelsea-Wolverhampton (3-0) och lade oss.
Skall imorgon till Nationalparken Chitwan för forsränning, elefantridning och fågelskådning i 4 dagar. Detta betalar vi bara USD 200/person, inkluderande allt. Snacka om billigt! --På återhörande….
