Kamelresan

Vasco da Gama 2011-03-08

2012-03-09T04:47:00.001-08:00

-Vibefinner oss sedan i måndags i Bagmalo, som ligger inte långt ifrån flygplatseni Goa. Från Goa reser vi 10/3 via Bombai till Abu Dhabi, där vi stannar envecka och landar på Landvetter söndagen den 18 med SK 161 kl. 15.40.

Kanskeblir detta det sista från vår resa, kanske blir det någon slutsummering när vikommit hem.

Senast vi hörde av oss var från Palolem (södra Goa), där vistannande i drygt två veckor. HV var väldigt duktig och simmade varje morgon imer än en timme, medan TW sprang lite mer ostrukturerat ibland på beachen mittpå dagen i 35 gradig värme.

Vi träffade en duktig konstnär från Canada som är påuppgång (Patrick Pepin, -kolla upp honom), och hans fästmö. Hon var under några dagarlite dålig så när hon blev bättre så sjöng vi "You are the sunshine of mylife" för henne. Hon blev den enda under våra många spelningar som börjadegråta. Och det var inte för att vi var dåliga.

En dag såg vi av en händelse attman skulle spela en fotbollsmatch några mil bort i Velim. Vi tog en taxi ditoch fick bevittna en cupfinal av något slag. Planen var av typ bättre åker medsand och lite hö ovanpå. Spelet motsvarade korpen klass 2, men det var kul ändå.

Den 28/2 läste vi i tidningen att flygbolaget Kingfisher, med vilket vi skulle åkainrikes till Bombai, hade stora problem med ekonomi och inställda flygplan. Vårtfina resebolag Tresor Travel i Kungsbacka ordnade ett annat inrikesflyg åt oss.

En kväll när vi skulle äta middag gick vi förbi en utomhus-restaurang där vi hördeABBA spelas. Vi gick in och vid bordet bredvid satt fyra engelska ungdomar i25-årsåldern. Efter några frågor om ABBA fick en engelska frågan om vad honarbetade med. Hon svarade att hon var operasångerska och stämde upp en härligaria. Vi träffades även dagen efter och vi är nu inbjudna tillGlynbourne/Sussex (hoppas att det är rätt stavat) där hon skall uppträda isommar under tre månader.

På skottdagen den 29/3 klarade vi oss och fick viinga allvarliga giftemålsanbud.

På vårt hotel/guesthouse i Palolem bodde enamerikan från Los Angelestrakten vid namn Shane. Han föddes 1944, hade en stortvitt skägg, käpp och liknade Stålfarfar på pricken.

En dag berättade Shane enhistoria ur sitt liv som var minst sagt märklig. Den återges här i starkt förkortadversion och utan åsikter från oss själva.

- När Shane var 23 dagar gammal toghans mamma med honom till en marknadsplats. Där kom det fram två personer ocherbjöd godis. Mamman blev distraherad och ställde ned korgen med lille Shane påmarken. Då tog en judisk man som hette Salomon med sig korgen med Shane. Detblev uppståndelse och mamman återfick Shane efter en stund. Shane påstod föross att han kom ihåg alltihopa.

1946 när han var 1,5 år var mamman på en parad,där president Truman åkte i en öppen bil. Mamman sträckte fram lille Shane. Presidenten tog upp Shane i famnen medanbilen sakta rörde sig framåt. Shane nöp Truman i näsan. Detta kom han också ihåg. Shane var av irländskt ursprung och när han var 15 år (1959), bevittnade han ettdemokratiskt konvent för att välja presidentkandidat. Shane satt på läktarenoch J F Kennedy var en av kandidaterna. Man frågade om det fanns några irländare ilokalen. Shane sträckte upp handen. Då kom Robert Kennedy upp till honom. Kennedy snubblade och föll over balustraden. Det var 4-5 meter ned. Shane ficktag på Kennedys ben. Kunde inte hålla honom riktigt så när han bara hade tag ihans tå, så föll Kennedy ned. Då stod som tur var folk redan nedanför och räddadeRobert Kennedy.

Nästa intressanta händelse inträffade 1966 i London. Då varShane i ett demonstrationståg. Bredvid honom gick bl.a. Bill Clinton och HillaryRodman (sedermera gift med Bill Clinton). Vid detta tillfälle fick Shane fråganom han var gift. Nej det hade han aldrig varit, men det var mycket nära att hangifte sig med Hillary.

Nästa märkliga händelse inträffade i början av1980-talet. Shane satt på en bänk vid stranden utanför Los Angelses. Då komLech Walęsa från Polen och satte sig bredvid Shane. Walęsa var vid dentidpunkten ledare för Solidaritet. Walęsa hade noterat att Shane hade märkenefter svetsloppor på armar och ben. Såväl Shane som Walęsa var gamla svetsareoch fann varandra uppenbarligen därigenom. Bakom bänken smög en person som bådaidentifierade som en f.d. KGB-agent. Agenten försvann när han upptäcktes.

NärShane var ca 45 år blev han kidnappad på riktigt. Han blev drogad och nedsövd. Lagd i en trälåda och sänd med flyg till Israel, med mellanlandning i New York. Han märkte detta men kunde vare sig röra sig eller tala. Framkommen till Israelblev han snabbt förpassad till en fängelsehåla, där det fanns en enda fånge. Det var en arab från islamiska Jihad. Denne hade blivit torterad. Även Shaneblev utsatt för tortyr.

Efter några veckor kom en högre chef från den israeliskahemliga polisen och efter ett nytt förhör blev det uppdagat att Shane varoskyldig. Han släpptes. Lades återigen i en låda och flögs tillbaka till USA. Han vaknade upp på en parkeringsplats någonstans i Kalifornien. Han hademinnesluckor, men efter läkarbesök fick han tillbaka minnet redan efter någraveckor.

På fråga från oss varför han flera gånger utsatts för kidnapping och försöktill kidnapping menade Shane att det berodde på hans blå ögon och blonda hår,vilket mystiska krafter ville utnyttja i något dunkelt syfte.

Läsarna får självabedömma hur trovärdig Shanes berättelse är.

- Måndagen 5/3 åkte vi iväg frånPalolem med taxi till Bagmalo. Vi hittade ett jättefint hotel som ägdes av enengelsman vid namn Richard. Han hade bott 24 år i Indien.

På kvällen var vi till Casinoti Bagmalo, där vi omgående vann 20000 rupier. Dagen efter räknades rösterna idet indiska delstatsvalet och det var därför återigen alkoholförbud.

Vi tog enskranglig lokalbuss till Vasco da Gama. En relativt stor stad (ca 40000 invånare). På en bättre restaurang fanns kyparen Rahul, som var oerhört intresserad ochvisste allt om europeisk fotboll. Han hade en boll och trixade för oss bland gästerna.

På onsdagen var vi återigen på casinot och vann för nionde gången i rad. Vi haräven varit på ett marinmuseum och sett en mängd gamla flygplan som använts avmarinen.

Som slutkläm meddelas att delstaten Goa blev fri från Portugal 1962,efter ett militärt ingripande från Indien. Minikriget kostade ett par tusenliv, mestadels på Portugals sida.

Varma hälsningar

Hasse och Thomas

Vasco da Gama 2012-03-09 bilder

2012-03-09T02:44:00.000-08:00

Två halvindier

Badsugna kor

Går bra även utan att se ansiktet

Hoppas det inte börjar brinna

Nyvaken konduktör tankar bussen

Vårt senaste/sista hotell

Ingång till turkasino

Fallande kokosnötter

Jobbsökande flygtekniker

Flygplanssitar anno 1960

Engelsk Seahawk med svensk sjunkbomb

Förklaring var Sweden ligger

Indisk bleckblåsorkester

Straffspark (missades)

Avskräde bakom restaurangkök

I brist på annat

Undersökande svin

Morgongymnastik

Förvirrande straffsparkslinje

2012-03-09T02:04:00.000-08:00

Prischeck till segrande lag

Domarstudie

Snälla fotbollsåskådare

Färgglada lag

Huvudgatan i Palolem

Vitingar hjälper att knö båt

Engelska vänner med operasångerska i blont hår

Kuttersmycke

Utprovning av turban

Palolem Beach 2011-02-24

2012-02-24T04:04:00.000-08:00

Senaste livstecknet från oss kom från vår resa längssydvästkusten i Indien på väg norrut och fortfarande känner vi oss oförskämt friska ochkrya.

Sakta men säkert har vi nu tagit oss från södra Kerela,genom Karnataka och befinner oss i Palolem Beach i Goa. Från Goa avflyger vi lördagenden 10/3, med mellanlandning i Mumbai, till Abu Dhabi. Vi har således tidigarelagthemresan med 5 dagar.

Om den indiska maten tycker vi mycket. Variationsrik, oftast vällagad och som viuppskattar kryddstark. Som tvåa kommermaten från Nepal och sist på listan Sri Lankas. Det finns förvisso olägenheter med kryddstarkmat, jämfört med den redan vältuggade svenska. Man kan exempelvis råka ut för opassande ochoväntade mullrande väderspänningar. Mensom vi tidigare nämnt har vi inte drabbats av några störningar i matsmältningssystemet. En bekant, som varit ett flertal gångeri Indien, uppgav innan vi åkte iväg: "Får man inte besvär med magen, såhar man inte varit i Indien".

Vi har nu ett par veckor kvar för att vederlägga detta förmodligenförhastade uttalande. Bevisligen har viju varit i Indien flera månader utan problem, så det skall bli intressant att hörahuruvida det blir en dementi från den insiktsfulle magexperten.

I vår senaste rapport befann vi oss på en ödslig beach iKannur. Den 11/2 på morgonen tog vi ettskabbigt tåg för en resa på 2,5 timmar och som bara kostade 148 (sek 18) föross två. Vi skulle byta och ta en busssista 5 milen till Malpe Beach utanför Udupi. Emellertid tog vi en vit gammal taxi(Ambassador). Det fanns bara ett hotelsom var fullt, så vi åkte in till staden Udupi och tog in på Summer Park, somvar ett bra hotel, där det fanns TV och vi såg ett par bra engelska matcher påkvällen.

Dagen efter tog vi en tuktuk till Maple Beach. Vi badade inte utan såg en cricketmatch mellan2 lokala lag istället. Senare var vi ochtittade på ett gammalt (650 år) Krishnatempel och gick till en resebyrå för attbeställa tågbiljetter till Gokarn. Resebyråmannenhade på höger hand 2 tummar. Extratummen satt ovanför den vanliga och var nästan avnormalstorlek. Det såg lite märkligt ut.

På eftermiddagen den 13e äntrade vi tåget till Gokarn (3tim) och kom till en station i ödemarken. En taxi tog oss till Kudle Beach och lämpadeav oss i mörkret. Det visade sig att vifick gå nedför en brant stig till själva beachen. Det lyste från restaurangerna. Efter en stund hittade vi ett ställe där vifick en hydda att sova i. En säng somvar 120 cm bred var den enda utrustningen. Inte lätt att sova. Det var det enklaste rum vi någonsin haft menpriset var därefter, 300 rupier (sek 40). Vi kunde inte bo längre där utan dagen efterfick vi rum på det enda hotel som fanns. Det var bra och vi stannade 5 dagar.

Kudle Beach var ett ställe för gamla och nya hippies. Deflesta hade rastafrisyrer, tatueringar överallt. Förmodligen rökte dom på, menvi märkte aldrig att någon spårade ut. Som på alla andra ställen vi varit så vimlardet av ryssar. Dom pratar knappt någon engelska och är inte särskilt populära. En kväll när vi kom hem till hotellet ville enindier att vi skulle spela och sjunga lite, vilket vi gjorde. Klockan var bara 11 men ändå öppnade ryssarnasom bodde till höger och vänster om vår uteterass, sina fönster och skällde påoss. Alla verkar inte uppskatta bramusik.

Vi lämnade Kudle Beach och Gokarn söndagen den 19 och togen taxi till Palolem Beach. Resan tog 2timmar. Fann direkt ett hyfsat hotel försek 100, där vi nu bor. Det enda somfinns att göra här är att sola, bada, äta, dricka, läsa, sova och slappa. För att få lite omväxling kan man göra dessasaker i olika ordning. Eftersom detverkar som om allt i Goa, oavsett vilket ställe man befinner sig på, är påsamma nivå, har vi bestämt oss för att stanna här ca 2 veckor. När det återstår 1 vecka skall vi dra oss motflygplatsens närhet och en beach där vi vet att det finns kasino. Som den minnesgode säkert erinrar sig blev viju bestulna i Sri Lanka på vara kasinovinster och vi tänker hämnas tillbaka häri Goa. Att våra pengar hamnade i en lankesisk skurkficka och att vi tartillbaka dom i Indien bekymrar oss inte. Vi har rymliga moralbegrepp. Håll tummarna för oss!

Hälsningar

Hasse och Thomas

Palolem 2012-02-24 bilder

2012-02-23T22:28:00.001-08:00

Torkad ingefära till Ingefäramannen

Hunden kollar: Hur mycket är det kvar i flaskorna?

Potatisbärare

I kö för klippning

Sugen på banan

HV lämnar hotellet på Kudle Beach

Skugga är också skönt

Vy över Palolem Beach

Avkopplande cykeltur

Golfbanearbetare

Ingång till golfbana (vi kom inte in)

Strandrestaurang Palolem

Hungrig ko (som tur var serveras inte kött här)

Vårt hotel Pritam i Palolem

Baksidan hotellet

Livräddare samt räddad

Om Baech vid Gokarn

Vedstapel i Udupi

Råttbo på Kudle Beach

Cricketmatch vid Maple Beach

Badande munkar i Krishnatempel, Udupi

Maple Beach där vi inte badade

Ingång Hotel Gokarn

Död men ändå levande

Väntar på ledigt rum

Snyggare än vanligt?

Köande för att fylla på gasolflaskor

Elefant på väg in i porslinsaffär

Färsk frukt till Shiva

Längtar efter Mars

Hinduistisk festivalvagn

Köper färsk underbar friterad fisk

Insyn i indisk järnvägsvagn

Frukost på milkshake med glass

Här låg vi två och knödde (120 cm säng)

Kannur 2012-02-10

2012-02-13T16:17:00.000-08:00

"Vi har kommit en bit längs kusten i Kerala, det som ävenkallas Malabarkusten. Hit kom den berömde portugisiske sjöfararen Vasco da Gamaår 1498 och han ligger också begravd i Fort Cochin. Här har portugiser och holländarei flera hundra år stridit om makt, kryddor och slavar tills slutligen engelsmännentog kommandot fram till att Indien proklamerade sin självständighet 1947.

Vi självahar ännu inte proklamerat vår egen självständighet utan hoppas och tror att vårakäresta Eva och Rita tar emot oss med öppna armar när vi anländer tillLandvetter i slutet av mars.

Vi har snart avverkat 130 dagar och för att vi inteskulle bli alltför uttråkade på varandras utseende har, som den skarpsyntebloggläsaren kanske märkt, TW skaffat en liten skäggprydnad. HV verkar dessutomblivit en lite nyare människa, då hans skugga i profil är mindre framträdande äntidigare (magen).

Senast rapporterade vi om att vi lämnat Sri Lanka bakom oss. Efter en knapp timmes flygresa till Trivandrum nästan längst ned i söder tog vien bil 40 km till Varkala. Vi och chauffören letade länge efter det, av bekanta,föreslagna hotellet, men det fanns inte längre, så vi tog in på ett annatalldeles vid Black beach. Sanden på stranden var svart, men den var nog intesmutsig utan det var lavarester.

Själva Varkala var en mångfald av hotell,guesthouse och restauranger vackert belägna högt uppe på en lång klippa medutsikt över Arabiska sjön. Frukosten på hotellet var inget vidare så TW gickvarje morgon och åt grötfrukost på annat ställe. På restaurangerna serveradeshela tiden fantastiska pinfärska fisk- och skaldjursrätter.

En dag tog vi enbil och åkte några mil tillsammans med ett par från Australien till enelefantfestival. Chauffören körde fel så vi kom fram sent, elefanterna hade redan promenerat iväg men skulle återkommaen timme senare. Vi gick och tog en öl under tiden.

När vi kom tillbaka tillfestivalen hade elefanterna varit för tidiga så vi fick inte se en liten snabelens. Chris och Dorothy, som inte hade haft samma törst som oss tyckte att detvar väldigt kul att vi missat allt. Som tröst var inträdet gratis. Vi stannadei sex dagar och inget speciellt uppseendeväckande hände.

Nästa anhalt varAleppey, elva mil, dit vi återigen tog oss med taxi. Visserligen är det mycket billigtmed taxi, men vi har antagligen börjat bli lite latare än tidigare. I Alleppey(3/2) tog vi in på ett guesthouse. Staden är känd för kanaler och insjöar där ett oräkneligt antal stora husbåtar medöverbyggnad av vass huserar.

Vi hade otur, då muslimerna hade någon slags högtid,vilket innebar att klockan fyra på morgonen började ett fasansfullt oväsen med storahögtalare på 110 decibel som gjorde all sömn omöjlig. I alla fall åkte vi nästadag med en färja ut till en ö. Där åt vi frukost hos en lokalfamilj.

Däreftersatte vi oss i en liten kanot och blev paddlade runt i fem timmar av en vänlig man. I tre dagar gästadevi Alleppey. Sista dagen åkte vi med fyra chilenare till stranden, som låg 20 kmbort. En lång härlig sandstrand.

På stranden under ett träd stod entyskregistrerad, till en större husbil ombyggd lastbil. Bredvid satt etttrevligt österikiskt par som hade bilat hela vägen genom Europa, Turkiet, Iran,Pakistan och var nu i södra Indien. Där kände de två små panchosarna från Götetsig lite ödmjuka.

På måndag morgon 6/2 tog vi ånyo en taxi, nu till Fort Cochinännu lite längre norrut. Hade tur och hittade ett riktigt fint hotell för 3000(SEK 400). Gjorde en rundtur i staden med tuktuk. Var dagen efter påmarinmuseum och Dutch Palace samt kryddmarknad. Vi är nämligen mycket kulturelltintresserade om nu ni där hemma trodde nåt annat!!

-Visste ni exempelvis attRoyal Indian Navy bytte namn till Indian Navvy 1950?

..eller att Indien och Pakistan utkämpade ett krig 1971? Nä,det visste ni nog inte....

Hursomhelst så bad vi personalen att ordna tågbiljetterför torsdag 9/2 till Kannur. Varför just Kannur?

Svaret blev: varför inte. Det är 290 km dit och vi vartvungna att ta ett okristligt tidigt tåg redan kl sju. Det fungerade bra ochefter sex timmar steg vi av på perrongen i Kannur där vi blev hämtade av hotellägarenmr Navin himself.

Vi befinner oss nu på hotellet, 20 meter från havet. Det ärganska öde här och inte mycket att göra. Guds försyn gjorde dock att det fannsrum för oss enbart i två dagar, lördag 10/2 fortsätter vi således med tåg tillMangalore och därifrån med buss till Udupi och Malpe Beach.

Just Udupi lär vara ett ställe där många hinduer samlas. Merom detta kanske kommer i nästa inlägg.

Tills dess får ni alla därhemma behållalångkalsingarna på."

Med varma hälsningar

Hasse och Thomas

Udupi 2012-02-11 bilder

2012-02-11T04:58:00.000-08:00

Tre nätter i dessa sängar!

Vår bungalow i Alleppey

Ägare Poli får betalt

Svenskt stål i Fort Cochin

Märkligt fiskeredskap

Elefant får banan (men den syns nog inte)

Valpar i rännsten

Utsikt från rummet i Kannur

Hasse uppvaktas på födelsedagen

Liten och stor

Ful fisk på bra fiskrestaurang

Vy över Arabiska Sjön

Skönt i hängmattan

Nypiskad rygg

Utsikt från Varkalas klippor

Vi vill också börja med Yoga

Marlin med hummer (båda döda)

Birgit och Janne från Trosa (bjöd på Dry martini!)

Utsikt från balkongen i Allappey

Husbåt med skarvliknande pippi

Vy från kanot i arkipelag

Husbåt igen

Lunch hos kanotfamilj

Härliga öbarn

Domare i viloläge

Vatten och risfält

Vänner från Chile

Muslimsk parad med höga ljud

Vit man på Black Beach

Inför vårmålningen

Argsint sjörövare

Kokosnötsklättrare

Segregerad färja. Damer fram, herrar bak

Dagens tvättbestyr

Stor kompis

Systembolaget i Fort Cochin

Hikkaduwa 2012-01-27

2012-01-29T01:13:00.000-08:00

"Nu sjunger Sri Lanka på absolut sista versen. Vi lyfter tidigt lördag morgon från Colombotill Trivandrum i södra Indien. Där åkervi från flygplatsen till busstationen för en snabb resa på 1,5 timme tillVarkala. En resa på bara 1 timme. Det lär vara ett vackert ställe vid kusten.

Planerna därefter är ännu så länge diffusa (alltså somvanligt). Det finns många därhemma somkanske har det lite tråkigt i vardagen, men ändå inte tar initiativ att förändrasin situation, därför att de är vana vid ett liv i trygghet och säkerhet. Det kan nog vara så att ett sådant liv skänkerro i sinnet. Vi två däremot har nogkombinerat lite äventyrslystnad med vårt vanliga liv hemma, och vi hoppas att någoneller några följet i våra fotspår. Detena behöver inte utesluta det andra.

Sedan vårt senaste inlägg har vi tyvärr inte kunnatmotionera som vanligt. Våra respektive hälsenor säger fortfarande stopp.

Lördagen den 21 hamnade vi på nått konstigt sätt påHikkaduwas flottaste hotell (här var det verkligen första klass). Det var ett större sällskap av specielltinbjudna lankeser från hela världen. Han som höll i det var chefen för Sri Lanka Airways. En mycket trevlig man.

Efter några snabba trollkonster från vår magiker blev vinågon form av hedersgäster på festen. Detvar ett garden party där ingenting saknades. Vi blev också tvungna att offra oss och följamed på disco fram till småtimmarna. Vadgör man inte för nyfunna vänner. När viskulle säga tack och adjö till vår välgörare hade han tyvärr redan hamnat iMorfeis armar (somnat av).

Dagen efter såg vi två bra engelska ligamatcher. Träffade också två jättetrevliga och kultjejer från Stenungsund. Vi var de äldstabackpacker som dom någonsin sett. Detvar en komplimang (tror vi). Den enajobbade på en spelbutik i Stenungsund och den andra bodde i näheten av Vågmästareplatseni Göteborg.

Den 25:e åkte vi iväg till vårt första och förmodligenenda lankesiska bröllop vi får vara med om. -In i djungeln till mr. Boss villa där hansdotter skulle gifta sig. Vi anlände vid 10-tiden. Enligt uppgift var ca 250 personer närvarande. Många damer och barn i väldigt vackra kläder. Mat och dryck i riklig mängd. Musik och dans blev det också. Ingen Sven-Ingvars precis. Vi blev ombedda att dansa. Man ville gärna se de inbjudna vitingarna iaktion. Tyvärr dansade bara karlarna. Omdamerna var förbjudna att stuffa eller om det fanns andra skäl blev vi aldrig pådet klara med. Den indiska krigsdansenav TW var uppskattad.

Festen var över efter nio timmar och då var många ganskarunda under fötterna. Dock inte de skötsammapanchosarna.

Vi åkte hem till rummet. Det var en ny fest på samma ställesenare på kvällen med, vad sade oss ungefär samma innehåll. HV kunde inte behärska sig och åkte dit igen,medan TW kände ansvar och bevakade hotellrummet. HV återvände efter knappt tre timmar, nyktrareän på mycket länge. Hela festen bestodav 10 lankesiska gubbar som sjöng inhemska sånger under tiden som desamma sloghårt i borden med händerna. Ingen vidarebra efterfest med andra ord, i alla fall inte sett genom svenska panchos-ögon.

Vi lämnar nu Sri Lanka efter drygt sju veckor. På slutet har det blivit lite avslaget. Maten smakar samma, trafiken verkar lukta ännumera bil, alla ser likadana ut, lika varmt i vattnet och i luften varenda dag,ingenting spännande händer. Med andraord: vi är i behov av miljöombyte så det känns helt rätt att vi nu drar vidare. För övrigt är det 64 dagar innan vi åkerhem. Slutligen kommer ett visdomsord frånoss två panchosar¸ 'Bli äldre, känn dig yngre'.

Vi hörs från Indien nästa gång..

-häsningar från
Hasse och Thomas

Hikkaduwa 2012-01-27 bilder

2012-01-27T03:59:00.000-08:00

Dansande (dansant ?) domare med skön Sandra

Frukost utanför rummet med Nanil

Sovande personal

Brudparet

Vi fångade buketten. Blir vi gifta då?

Vigselförättaren (ingen präst)

Brudparet dricker champagne

Dans i gruset

Som vanligt, bara gubbar som dansar

Sista surflektionen

HV blev Sri Lanka-mästare

Vill ni rösta på denna man?

Säkerhetsmannen på vårt hotell funnen

Lankesisk brunfläckig låglandsras

Även HV kan äta med fingrarna

Här lägger man lite mat till Buddha

Hikkaduwa 2012-01-17

2012-01-17T04:39:00.000-08:00

Livet, på gränsen till paradiset, rullar på.

Samma fina väder och varma vatten, iblandavbrutet av någon skön regnskur. Liteenformigt då och då, men vi vägrar att klaga. Inte minst när vi nås av rapporter från käraSvedala.

Senast hade vi ju haft oturenatt bli bestulna på pengar och HVs mobil. Det har inte hindrat oss nämnvärt. Inte förrän härom dagen när den sistamobiltelefonen ramlade ned i en kopp fylld med kaffe, arrak och socker. Elektroniken höll inte för detta oväntadedopp. Vi har nu två fräscha mobilerigen.

Med några av våra svenska vännerhar vi haft en 5-kamp, med grenarna: boule med kokosnöt, kast med lankesisk 50rupier-mynt mot vägg, biljardboll närmast kant, pilkastning och avslutningengurka (ett lurigt kortspel). Vinnareblev Bobby från Glasgow med de ödmjuka panchosarna HV och TW på de sistaplatserna. Vad gör man inte för attjobba upp ungdomarnas självförtroende.

Vihar varit hos polisen ytterligare 4 gånger för att få en kopia av rapporten. Tyvärr utan resultat. Alla poliser är glada och trevliga men svarenblir oftast i stil med "goddag yxskaft". Idag 17/1 tröttnade vi och ringde SvenskaGeneralkonsulatet i Colombo. Det hjälpteoch 2 timmar senare kunde vi hämta stöldrapporten på polisstationen.

Fortfarande försöker vi att motionera. Tyvärr har även HV´s hälsena nu reageratnegativt, vilket gör att vi båda drabbats av samma besvär. Vi tröstar oss med att Churchill nog hade sagt"It could be worse".

För att fånågra nya fräscha bilder cyklade vi till Blå Lagunen, där två man paddlade ossrunt i några timmar. Vi var bl a inne iett jättefint buddistiskt tempel (vi har förvisso sett hundratals tempel, mendetta var i absolut topp 3).

Många hus härnere står fortfarande spöklika och obeboddaefter tsunamin. Vad man kanske inte tänkerpå är att i Thailand omkom ca 9000 personer, men på Sri Lanka hela 42000. De flesta omkomna på östra sidan av ön, men ävensödra var svårt drabbad. Detta lär varaofficiella siffror. Man har nog lite till mans haft bilden av att tsunamin varen enormt stor våg som svepte med sig allt i sin väg, men här får man verkligen svart på vitt.

Vi träffade en lankesisk man som hade ett tvåvåningshus,där övre delen klarade sig, men första etaget blev utblåst. Han beskrev att havsvattnet liksom försvanntill långt utanför kusten. Ingen vissteeller förstod någonting. Man tittadebara förundrat. Efter en stund komvattnet hastigt tillbaka och då, här i Hikkaduwa, med ca 5 meters högrevattenstånd än normalt.

Vi funderar nu påatt lämna Sri Lanka några dagar efter brölloppet den 25/1. Snart skall vi intill en resebyrå och se vad det finns för flyg till Trivandrum. Det ligger i sydvästra Indien i delstatenKerala och inte långt så långt från Sri Lanka. Vi tänkte först att ta en båt till Indien mendet verkar inte finnas någon sådan förbindelse.

Ha det så bra därhemma

hälsar Hasse och Thomas!

Hikkaduwa-2012-01-17 bilder

2012-01-17T01:48:00.000-08:00

Laemlaestat buddabarn

Han som gjorde det ovanfoer

Nyckel till templet

Kungsfaagel/Kingsfisher

Fiskare i Blaa Lagunen

Vacker solnedgaang

Fiskare i katamaran

Nya gurkamaestare

Boule med kokosnoet

Saekrade mot inbrott

Femkampsgubbarna samlade

Myntkastning

Klippning paa beachen

Kvaellsdebatt

Frisoeren och offret

Matlagning paa hoeg nivaa

Vi aeter Rotty (som pannkakor naestan)

Svensklektion foer Japan och Sri Lanka

Uppdykande domarkollega fraan Goetet

Djaevla mygg

Strax ute paa lagunen

Idel uppstraeckta typer

Tupp i traed (ovanligt)

Vaender sig efter vin

Varan paa gren

Buddha ser ned paa oss

Prins med lejon

Spanar efter fisk

Han med blaa hatt skall aeta upp barnet

tittut!

Verkar sjuklig

Blodtoerstig

Hikkaduwa 2012-01-09

2012-01-09T12:32:00.000-08:00

Vispringer och går fortfarande varje morgon. HV blir bättre och bättre medan TW har fåttlite besvär med hälsenan beroende på barfotalöpning och får nu springa medskor. Meningen "I have a little onti my hälsena" förstod lankeserna utan problem.

Nyårsaftonenbörjade vi med att se Manchester U-Blackburn 2-3 på Sams Bar. Därefter var vi vidtalade att överraska ett gängsvenskar på Restaurang Spaghetti med ukelelespel och sång och det gick bratills det kom en man och unisont ville sjunga Staffan var en stalledräng. Vi fick tystat ned honom. Sedan, vid 12-slaget, var vi hemma hosgurkakungen Bernhard som numera är f.d. gurkakung. Varje gång han förlorar har han fått jättedåligakort uppger han. Kan man ha sån otur jämt? Därefter var vi på beachparty fram till kl 4. Mycket kul men aningen segt nästamorgon. Dessutom blev TWs svarta fina springskor stulna under natten.

Endag (3/1) blev vi inbjudna till mr Boss' hus i djungeln. Samtidigt också inbjudna till hans dotters bröllopden 25/1 med 250 gäster.

På morgonen den5 januari märkte HV att hans mobil var borta och strax därefter upptäckte viatt även 3 st rygg-säckar och lite kläder var försvunna samt att dörren stod påglänt. Pass, bankkort och alla kontanterborta. Inget annat än hemresa väntade. Mr Boss och polis kontaktades. Bakom vårt guesthouse hittades all utrustning,noggrant genom-sökt. Pass och kort varkvar men mobiltelefonen samt pengarna, omräknat i kronor ca 12000, var puts väck. Tjuven hade alltså smugit sig in på natten,utan att vi vaknat, och norpat pengar och utrustning.

Eftermånga om och men åkte vi till polisstationen för att göra anmälan. En polis med 2 stjärnor på axelklaffen skullefråga ut oss. Först satt vi 20 min och väntademedan han gav order och talade i telefon. Sedan gick ögonen sakta ihop, som efter en hårdnatt och plötsligt föll huvudet ned mot bröstetoch han somnade till lite lätt. Därefterställde han 3 frågor:

Närgick ni och lade er?
Varni berusade?
Varförhade ni så mycket pengar på er?

Hanreste sig och gick in i rummet bredvid och våra upp-gifter skrevs ned av enpolis med bara 1 stjärna på axel-klaffen. Dettog nästan 2 timmar, eftersom det inte fanns vare sig skrivmaskin eller dator. Allt skrevs ned i en bok för hand. Vi vändeoss vid ett tillfälle om och såg då genom en dörrspringa benen på den förstapolismannen i en horison-tell nivå.   Han vilade sig nog inför viktigare uppgifter.

Dagenefter kom fingeravtryckspoliser från Colombo (alltså staden Colombo och inte kommissarie Columbo), men dom hittade inga spår. Huvudmisstänkt är en säkerhetsman som enbart bevakar vårt hus = 4 dörrar. Han uppgav till polisen att han sovit och intemärkt något. Det verkar mycket skumt ochförmodligen har säkerhetsmannen varit i maskopi med tjuven.  -Om tjuven sett en sovande man (han satt ca 25meter från vår dörr) borde han ju inte letat igenom våra grejor alldeles i närhetenav brottsplatsen. Hur som helst lär detnog inte bli uppklarat då den lankesiska polisen inte verkade vara några MiamiVice-cops precis.

Nästnästadag träffade vi en man vid den 'blå lagunen' när vi var ute och cyklade. Han ville paddla oss i en katamaran någratimmar. Det gjorde vi förvisso inte. Han bar på någon form av fotbollströja ochhade varit tränare för ett ungdomslag. Detär ju inte alls vanligt med fotboll på Sri Lanka, där cricket ärnationalsporten.

Det slutade med att visöndagen den 8:e åkte iväg med honom i en bil till Colombo för att se en matchi högsta ligan. Den hette förresten liteödmjukt Champions League.

Lagensom möttes var Renown SC och Saunders SC. Arenan tog ca 1500 personer och var nu besöktav ungefär 500. Planen var gräsbevuxenmed ganska många hoppiga torvor. Ingetmatchur fanns att skåda. Matchen skullebörja 15.30 men kom igång ca 15 minuter senare. Vår matchanalys gav vid handen att kvalitetenmotsvarade en habil div 5 eller 6 match i Göteborg (men vad kan man begära när inträdes-avgiften endast var cirka 2 kronor). Vår domarobservatör, (TW), tyckte att domaren sköttesig mycket bra. Snäll match, ingaprotester och spelare som var ganska små med förhållandevis lite synligamuskler.

Vifick möjlighet att komma in i Saunders omklädningsrum efter matchen. Då, ungefär 20 minuter efter matchslut, haderedan hälften av spelarna avlägsnat sig. En lustig sak i omklädningsrummet, vi berömdeen spelare som kommit in när det var 30 min kvar. Det visade sig att han var 36 år och hadeprovspelat för Elfsborg 1997. Han fickinget kontrakt utan spelade för Vårgårda ett tag. Han älskade Sverige. Vem gör inte det?

TWfrågade några spelare om domaren inte varit bra. Det tyckte inte spelarna. Varför? Dom tyckte alltid att domarna var dåliga. Även innan avspark. När vi ändå var i Colombo tänkte vi att åkatill Casinot och hämta lite kapital. Besvikelsen blev stor, beroende på att det varfullmåne just denna dag, och därför var casinot stängt. Sprit får man inte heller servera. Men om man beställer 'special tea' så kantekannan innehålla nästa vad som helst.

Hälsningar

’Magikern’och ’Domarn’

Hikkaduwa 2012-01-09 bilder

2012-01-09T01:25:00.000-08:00

Skräckinjagande ödla

Biljettkassa till Champions League

Spänstig domartrio

Uppmjukning a la husmodersgymnastik

Publikbild från spännande match

Svenskägt hus

Hemma hos mr Boss

Tårta till 250 personer

Avslappnad magiker

Buddha, byggd av mr Boss

Reptillverkning av kokosnötsfibrer

Samma som ovan

Blommor till mrs Boss, 49 år

Svenskt hotelbygge

Sylfid i böljorna

Cricket på stranden

F.d. gurkakung får torsk

Hikkaduwa 2011-12-29

2011-12-29T05:23:00.000-08:00

"Vi har snart kommit halvvägs in i vår halvårsresa (93dagar kvar). Det har lugnat ned sig. Inga kamelresor, forsränning, bergsbestigningeller dyl. Vi liknar mer och mer tvåvanliga svenska panchosar som solar och badar och pimplar öl. Positivt är att vi blir bättre på det vi redanär bra på, nämligen att inte göra någonting alls. Bra träning inför hemkomsten och våra nyahelpancholiv.

Vad vi av hänsyn till oroliga personer där hemma intetidigare skrivit om, kan vi nu avslöja. Efterca en månad i Indien, under besök av vår vän Hulken (114 kg), var vi och åt påen liten skabbig restaurang i Ajmer. Hassetrollade med en brinnande plånbok vid betalningen. Mycket uppskattat av personalen. Mindre roligt när samme magiker senare vid läggdagspå hotellet upptäckte att han även trollat bort sitt pass. Vi hade inte kunnat fortsätta vår resa utanpass. Man behöver exempelvis det vidvarje hotellinbokning.

En minst sagt uppskakad magiker och Hulken rusade tillbakatill restaurangen. Densamma skulle just stänga och personalen hade inte hittatnågot pass. Efter idogt letande hittadespasset bakom ett bordsben. Från resansstart har Thomas alltid haft alla pengar i fickan och passet i ryggsäcken. Hasse hade pengarna i midjebälte (dom blev tyvärrganska fuktiga) och passet i fickan. Efteroturen i Ajmer har magikern skiftat till samma enkla förvaringsprocedur somdomarn.

En liten malör inträffade även i Katmandu, Nepal. Vi hade haft svårigheter att beställaflygbiljetter på Internet, men det lyckades till slut. Dagen innan avresa fick vi printat utbiljetterna och gick glada i hågen ut och åt en god middag. På kvällen innan avfärd satt vi ihotellrestaurangen och spelade kort. Då frågade HV var TW hade biljetterna. Minnet var uppenbarligen gott, för TW erinradesig snabbt att biljetterna låg på bordet där vi tidigare under dagen ätitgrillad insjofisk. Återigen var det förmodligengrundträningen från Getebergsängs BK som gjorde en blixtsnabb språngmarsch möjligttill fiskrestaurangen, strax innan den stängde.

Tillbaka till Sri Lanka. I det senaste inlägget rapporterade vi om endramatiskt episod när en drunknad man fllutit iland strax framför oss. Vi vill för ordningens skull dementera dödsfallet.Några dager senare när vi satt på samma restaurang och frågade personalen ommannen, uppgav man att den döde satt och solade sig på stranden dagen efter. Ibland har man tur..

Vi försöker att hålla ångan uppe, HV går varje morgon i 100minuter. TW springer på stranden 1700 m. I rummet bredvid oss har vi i 10 dagarhaft ett trevligt par från Helsingborg (ja, han kommer egentligen från Övertorneåmen håller på Helsingborgs IF och är 46 år. Ser vältränad ut). En morgon sprang vi på kapp. Han gav upp efter 600 meter. IFK Göteborg-Helsingborgs IF 1-0.

Hasse och den helsingborgska damen åkte en morgon påvalsafari. Dom såg några valar ochdelfiner men lyckades tyvärr inte fästa några på bild.

En dag hyrde vi en bil och skulle åka hem till LaLa's (en avpersonalen) familj. Plötsligt så var vägenframför oss avspärrad av brinnande bildäck och vi var tvungna att vända. Man sa att det var någon form av protest moten nyutnämnd polischef.

På julafton badade vi i tomteluvor (lite löjligt kanske) ochpå kvällen hade mr. Boss (vår hotellägare) ordnat med barbaque på korallfiskoch kyckling. Tre ryska damer var ocksåmed. Dom sjöng några ryska visor. Sedan blev dom sura av någon outgrundliganledning.

TW tog även mr. Boss (stabil liten gubbe på 56 år) iarmbrytning. På juldagen bjöd mr. Bossoss (vi är hans överlägset bästa gäster) och helsingborgarna på en utsöktmiddag. I detta skede bestämde vi oss föratt stanna längre på Sri Lanka än 5/1, då visumet går ut.

Den 27/12 iväg till Immigrationsoffice i Colombo (11 mil). Man hade förvarnat oss om man får vänta en heldag. Vi hade dock en kontakt som motviss extra ersättning ordnade förlängda visa på 45 minuter.

I våra planer för Colombo ingick även besök på landets endakasino, MGM. Efteråt åkte vi direkt dit. Det visade sig vara ganska flott ochvi frågade därför om vi kommer in i kortbyxor. Tyvärr inte, så vi gick och köpte långbyxor. Hittade ett hotell i närheten, där vi smiddevinstplaner. Vi bestämde oss för 50000 påsvart. Sagt och gjort. In på kasinot och som vanligt många blickar påoss vitingar. Vi avvaktade en litenstund med varsin fri drink. Satte sedaninsatsen. Rouletthjulet snurrade tilloch stannade på svart. Detta var vårsjunde vinst av sju möjliga. Sedan vinumera tror på Shiva och Buddha verkar ingenting omöjligt längre. Kasinots gäster fick se oss en stund till närvi inmundigade ytterligare en fri gin/tonic för att därefter avlägsna oss. Dagen efter tog vi normalbuss till Hikkaduwamed den mest hänsynslösa chaufför som vi hittilldags åkt med.

Nu blir det ingen mer text förrän nästa år och vi önskar därföralla vänner ett

GOTT NYTT ÅR

från Hasse och Thomas"

Hikkaduwa-2011-12-29 bilder

2011-12-28T22:14:00.001-08:00

En varan i sikte

Hummerjakt

God Jul.

Casinot

Solnedgång från vår terass

Gurkakung från Gävle

Soptipp

Lankesisk villa

Slarvig djungel

Vakt som vi gav nya skor

Fiskenät halas in

Smala katamaraner fiskar man med

Här ligger fångsten

Vy över våra domäner

Ritas Hotel

Utresa till valarna

Längst upp i bild syns en val?

Typisk större fiskebåt

Småfiskfångst

En skånska och hennes man från Övertorneå

Pyroman?

Här va det stopp

Mr Boss bjuder på juldagsmiddag

I viseringslokalen

Inköp av byxor foer kasinobesök

Helgalen chaufför

Lottförsäljning

Katamaran

Lankesisk kråka kollar läget

Hikkaduwa, Sri Lanka 2011-12-19

2011-12-20T11:52:00.000-08:00

" Efter en flygresa från Katmandu, vilken blev försenad beroende på dåligt väder var det med nöd och näppe att vi hann med anslutningen i Dehli. Vi landade på eftermiddagen den 6/12 i Colombo, Sri Lanka. Lätta kontroller på flygplatsen. Vi hade förbokat ett hotellrum i Ja-Ela som låg strax utanför Colombo.

Dagen efter tog vi en tuctuc till stranden i Negombo och badade för första gången i Indiska Oceanen. Blåsigt men varmt i vattnet (30 grader uppgav man).

Nästa dag bestämde vi oss för att åka söderut till ett ställe som heter Hikkaduwa. En taxi tog oss de 120 kilometerna för 7000 rupier (ca 500 skr). Hittade ett litet hotell bara 15 meter från stranden, som visade sig vara en fullträff. Vi bor för 3500 (210 skr) om dagen inkl frukost. Mr Boss som vi kallar ägaren (han liknar förövrigt den amerikanske cowboyskurken Lee van Cleef) tar hand om oss på ett utmärkt sätt. Första kvällen spelade och sjöng vi för våra nyfunna vänner. I armbrytning blev det 2-0 till Sverige.

Dag 2 solade och badade vi. Sandstränderna är långa och fina, men lite förädiska med utåtgående strömmar. Häromdagen blev det strax bredvid oss ett fasligt liv. Då hade några skarpsynta lankeser sett ett äldre man som flöt i vattnet. Han drogs upp på stranden men var tyvärr död.

Vi försöker att aktivera oss genom att promenera och springa på morgonkulan utefter stranden. Det är inte alltid vi lyckas i föresatsen men oftast. Varje dag när det är fullmåne så serveras ingen alkohol. Vi visste inte om det i förväg. När vi beställde öl på vårt hotell fick vi inga flaskor utan ett par tekannor. Naturligtvis blev vi väldigt upprörda men man lugnade oss med att det var öl i kannorna.

Lankeserna är fina människor!

På kvällarna är vi oftast på någon lokal. Äter, spelar ibland pingis med AIK-are och finländare. Dagtid är det jättevarmt och skönt men på eftermiddagarna brukar det regna. Det blir ett lagom avbrott.

En dag, 13/12, tog vi en taxi och åkte iväg efter kusten, sedan in i landet och var borta 3 dagar. Vi hamnade första natten i en liten bergsby som hette Ella. Bodde på ett ganska skabbigt hotell, men vi har vanan inne.

Nästa morgon tog vi ett litet tåg (vår chaufför åkte landsvägen och mötte upp oss efter 3 timmar) till Noun Oya. Vi fick bara 1 sittplats på tåget så vi turades om att stå/sitta. Vi åkte vidare med bilen till Sri Lankas andra största stad som heter Kandy. Såg på vägen några vattenfall, och besökte en tefabrik. Övernattade i Kandy och var dagen efter på Botaniska Trädgården, ananasodling och lite annat. Vi kom tillbaka till Hikkaduwa på kvällen och man var där glada att återse oss helskinnade.

Vi äter mest räkor och fisk i olika former, det verkar nästan som om vi återigen håller på att lägga på oss efter vedermödorna med cykling, vandring och forsränning. All mat här verkar vara kaloririk, för att inte tala om de flytande varorna.

Igår kväll såg vi 2 st engelska ligamatcher på en restaurang. Har hittat (eller kanske vi blev hittade) några svenskar som vi spelar gurka med. Nu har vi bara några dagar till julafton. Hur vi kommer att tillbringa den är just nu osäkert, men vi är inte oroliga.

Hasse och Thomas önskar våra kära och nära, samt alla övriga vänner och intresserade som följer vår resa, en riktigt GOD JUL. "

Hikkaduwa, Sri Lanka 2011-12-20 bilder

2011-12-19T22:45:00.000-08:00

Kokosnötsplockare

Myggsaeker soemn?

Strax avfaerd fraan bergsby

Nyplockad ananas

Chauffoer som vi kallar Opalen

Gottsugen!

Utanfoer vaart rum med Lee van Cleef

Bekanta fraan Taeby

Maerkligt traed i Kandy

Pressad agave = tequila

Sovande flygande hundar

Inte te i kannorna (Oel)

Paa vaeg att checka in

Stor Buddha

Boerjar det att vaexa snart?

Vi sover helst i separata saengar

Skoeldpaddskompis

Kul barcelonatjej med infoeding

Vaenner fraan Goetet

Vaar hyresvaerd mr. Boss med familj

Fortet i Galle (byggt av portugiser)

Ceylonte paa avstaand

Med gubbe i Negombo

Katmandu 2011-12-05

2011-12-06T00:42:00.000-08:00

Här kommer det sista inlägget från Nepal eftersom vi imorgon åker till Sri Lanka för julfirande och planerar att stanna där ca 1 månad.

I Nepal har vi varit nästan 2 veckor. Senast rapporterade vi från Pokhara och vår bergsvandring.

Den 30/11 tog vi buss - 5 timmar till startplatsen för rafting = forsränning. Direkt ut, iklädda hjälm och flytväst och lätta kläder. Vi var 4 noviser fram och 2 experter bak. Redan efter 2 minuter var vi dyvåta och efter 2 timmar med flera svåra passager, där vi var nära att falla ur gummibåten, var vi klara. Lite frusna men upplivade av den spännande färden.

När det mörknat var det inte mycket mer att göra än att gå i bivack. Övernattade på stranden i 2-mans tält. Det var länge sen för oss båda. Sov ändå hyfsat.

Dagen efter, rafting igen men lite lättare. Hasse åter på det men Thomas tog buss till målet i Mugling. Senare, vid lunchtid, tog vi en lokalbuss till nationalparken Chitwan. -Bussen var full med folk och mittgången belamrad med däck. Mycket skumpigt och vi slog huvudena i taket hela tiden. Dåliga vägar och skraltiga bussar. Chaufförerna verkar dock inte bry sig om det utan det är järnet hela tiden. Trots otaliga kurvor och slingriga vägar tycks, vid de många omkörningarna, mottot vara: "Det var som jag trodde. Det kom ingen!".

Efter 5 timmar kom vi fram till Chitwan. Ut med guiden och vi såg strax en noshörning (utan horn) på bara 10 meters avstånd. Grillkväll på hotellet.

Fredag 2/12 upp tidigt för kanotfärd på en krokodilflod. Kanoterna var gamla och uthuggna i ett stycke. Man satt nästan i vattnet. Många vackra fåglar.

Efter några timmar gick vi iland i djungeln med guiden. Om vi skulle stöta på vilda djur var råden:
Tiger -titta den i ögonen och gå långsamt bakåt.
Noshörning -göm dig bakom ett träd.
Björn -stå still och försök skrämma den.
Elefant -inte mycket att göra mer än att springa i sicksack.

Det kom ingen av något slag!

I parken fanns 550 sorter fåglar, 50 sorter reptiler och 150 sorter däggdjur.

Vi kom till de tama elefanternas uppfödningsställe där det fanns ca 20 stora och små elefanter. Dit hade det nyligen kommit en stor vild hanne, som spanat in en tam hona. Han såg lite lömsk ut och vi fick vara på vår vakt. Han hade dödat 2 människor tidigare. Sedan åkte vi till floden igen och såg elefanterna bada. Vi blev inbjudna att plaska med, men avböjde.

På eftermiddagen var vi och red själva på elefant. 4 personer på varje elefant + föraren. Lite skumpigt, ungefär som att rida kamel. Var ute 2 timmar. Vår elefant var 35 år (dom dör vid ca 60).

Vi har fått nepalesiska namn. Hasse heter nu HATI (betyder elefant) och Thomas GAIDA eller RHINO (betyder noshörning).

Tredje dagen tog vi buss till Katmandu där vi nu är (i 3 dagar). Hade återigen framgång på kasinot med ytterligare 35 tusen i nepalpengar. Åkte till en grannstad vid namn Bakthapur som hade en mycket gammal och intressant bebyggelse. Här blir nu sakta lite kallare. Dagstemperatur ca 20 grader och på kvällen kanske 5-8. Det skall bli skönt att komma till varmare trakter. Nästa inlägg kommer alltså från Sri Lanka...

Katmando 2011-12-05 bilder

2011-12-05T01:42:00.000-08:00

Snabeldusch

Elefantridning

Djungelguiden Tyka

Tempel i Bakthapur

Borsta taenderna!

Taeltkamrat

Laddade med paddlar

Vild hane soeker maka

Stark i uppfoersbacken

Inringad noshoerning

Snart slut

Tack kasinot!

Hotell Hilton

Faerdigtaeltat

Vaegraecke innan braaddjupet

Rhino

Kanotfaerd paa krokodilvatten

Vild elefant

Snart aer vi dyngvaata

Tvaa vikingar och en spanjor

Fortfarande vaata

Sverige - Nepal 1-0

Pokhara , Nepal 2011-11-29

2011-11-29T22:12:00.000-08:00

Senast vi lade in text och bilder var från Varanasi, Indien och det har sedan dess gått 10 dagar.

Trots åtskilliga försök har det inte varit möjligt att få igenom någon kontakt och dessutom har vi varit uppe i de nepalesiska bergen i 5 dagar utan IT-kommunikation. Det blir därför nu såväl nytt som lite gammalt. Till er som kanske tror att vi stilla avsomnat kan detta således härmed dementeras och att vi dessutom är vid särdeles god hälsa. Inga fysiska problem bortsett från träningsvärk i benen. Det hade nog varit värre om vi inte haft den fina grundträningen från Getebergsängs BK för 40 år sen. Det mentala får andra bedöma men vi tycker nog själva att 'it could be worse'.

När vi skrev förra gången var vi i färd med att ta nattåget från Varanasi till Dehli f.v.b. med flyg till Katmandu. Tåget gick som det skulle men kom tyvärr fram 6 timmar försenat. Vi missade flyget. Fick boka nästa dag, övernattning i Dehli. Det gjorde egentligen ingenting bortsett från att vi fick en massa extrakostnader. Vår vän i Dehli, Bicky, fixade det mesta praktiska åt oss och vi lyfte från Dehlis nya fenomenalt fina flygplats måndagen 21/11. Vi sölade lite så dom fick ropa efter oss flera gånger, men vi hann med.

Till Katmandu kom vi fram efter 1,5 timmes flygresa. Hade lagt knivar, spray, lite sprit etc i fel väska så dom tog allt i tullen. Vid flygplatsen (som Säve ungefär) stod massvis med taxigubbar och andra lycksökare som ville ha oss. Det kom dock en kille med bil från hotellet och hämtade oss. Fick tips om att alldeles vid vårt mysiga hotel fanns en liten resebyrå och där fick vi några förslag. Nappade på en 5-dagars trekking (vandring i bergen) för USD 550/person. I priset ingick guide, bärare, all mat, hotell samt transport från Katmandu till Pokhara. Jättebilligt! Vår guide hette Sherpa Dorchi, 46 år gammal och har bl.a. bestigit Mount Everest och Annapurna - (eng.). Han var alla tiders. Bäraren som var väldigt liten och hade ett knepigt namn kallade vi för Åke och slet hela tiden med vårt bagage.

Samma dag var vi på ett kasino och vann 20000 nepalrupier (NPR - ca. 16-1700 SEK =lg´s anm.). Dagen efter på att annat kasino och vann 10000. Detta kasinot låg alldeles vid en amerikansk anläggning. Alla vakter (dom var många) trodde nog att vi var civila militärer för dom gjorde jättefina honnörer för oss. Ni får själva räkna ut hur mycket vi vann i SEK. Var också på mer kulturella upplevelser, bl.a.och spanade in en massa tempel. De flesta är buddister i Nepal.

Besökte Durbar Square och för att se den enda levande gudinnan (som uppenbarar sig ibland i ett fönster). Hon är 6 år. Men hon visade sig dock aldrig för oss. Synd.. Vi klippte och rakade oss båda två. Utan att vi nästan märkte det fick vi ansiktsmask (sån som galanta damer ibland applicerar), blev masserade och ompysslade. Priset blev därefter (kasinot betalade så det gjorde inget).

Upp tidigt på morgonen 23/11 för en 7 timmars färd med buss till Pokhara. En stad på ca 200 000 som ligger nedanför de berg vi skulle till. På förslag av sherpan köpte vi vandringsstrumpor - annars den svenska utrustningen. Sherpas är människor som kommer från Himalayas höjder.

Efter en natt på hotel åkte vi taxi i 90 min till utgångsbyn Naya Pul och började vandringen. Strålande sol, underbart vackert landskap med vattenfall, djungel (trots höjden). Hela tiden uppåt och då betyder det UPPÅT. Många små värdshus och restauranger. Sen eftermiddag stannade vi på 2100 m höjd på i byn Ulleri där vi hade jättekul med kineser, amerikaner och lokalbefolkningen vid maten. Helt dött och kolsvart vid 20-tiden. Inget att göra utom att lägga sig. Kallt, sov i sovsäckar.

Nästa dag, 25/11 – iväg igen. Hade lite sällskap med 2 kiwis och 2 aussies (kolla vad det är för några). //lg: -gissningsvis australiensare// Den ena spelade med i sitt rugbylandslag. Vandrade i 5 timmar, mest uppför. Framme på 2850 m vid 13-tiden i Ghorepani. Tvättade lite kläder och satt i den sköna solen en stund. Drack roxy med honung (hemmagjort vin som liknar sake) framför kaminen.

Lördag morgon upp kl 5 och gick 1 timme för att se på soluppgång över Himalaya på 3200 m vid Poon Hill. Oändligt vackert. Återigen vandring i fantastiska landskap. Till Tada Pani som vi nådde strax för kl 15. Solsken i början men sedan kom de första molnen och t o m lite duggregn.

Dag 4 och som vanligt iväg vid 8-tiden. Uppåt går alltid bra, men nedför är det mestadels värre. Stigarna är oftast beklädda med stenplattor med ibland stora avstånd så man måste ta rejäla kliv. Denna dag var det på väg nedåt och vid en sträcka var det flera hundra meter ner med tusen och åter tusen stenplattor. Thomas ben blev i slutet av nedförslutan som okänsliga träpåkar och svåra att röra på.

Vi passerade en liten restaurang och där satt en japan vid ett bord och läste intensivt sin karta. Vi frågade honom "Where is the toalett?". Han svarade "What?". Återigen frågan, "toalett?". Han utbrast då "Aha" och började leta i sin karta. Det visade sig att toaletten låg bara 10 meter runt hörnet på restaurangen.

Sista dagen 28/11 startade vi med pannkakor och omelett. Vandrade sedan 5 timmar till vägen där en taxi hämtade oss f.v.b. till hotellet i Pokhara. Åt fisk för första gången. Väldigt god. Hittade även här ett kasino som välvilligt gav oss ytterligare 100000 rupier. På kasinot, där inga nepaleser var tillåtna, stod ca 25 st i personalen och tittade på oss likt ufon. Det fanns en spelare i lokalen. Efter 3 minuter och vinst gick vi till hotellet. Tittade på Chelsea-Wolverhampton (3-0) och lade oss.

Skall imorgon till Nationalparken Chitwan för forsränning, elefantridning och fågelskådning i 4 dagar. Detta betalar vi bara USD 200/person, inkluderande allt. Snacka om billigt! --På återhörande….

Pokhara 2011-11-29 bilder

2011-11-29T03:58:00.000-08:00

Glada tjejer fraan Peking

En av maanga vingliga broar

En straalande Anapurna

Stretande aasnor

Paa morgonen

Ny bergsfrisyr

Med vaar sherpa Dorchi paa Poon Hill 3200 meter

Vacker soluppgaang

Ny idol - Buddha

Underskoena Himalayaberg

Hollaendskor + indier

Vacker vy

Synvilla - gul vaeger aendaa mest

Procession i Katmandu

Indisk taagkupe

Paa flygplatsen i Katmandu

Everest e gott

Postmodern frisersalong i Nepal

Resebyraadirektoeren-han i kostym

Dr Mabuse i ny skepnad?

Baettre och baettre foer varje dag

Lite troett

Cykeltaxi, billigt och laangsamt

Haer bor den levande guden - 6 aar

Vaar baerare Aake - 52 kg

Vaentar paa taaget

Kinesiskt buddisttempel. Svastika betyder lycka. AH var inte haer

Japanskt buddisttempel

Lysande oegon

Innan skoenhetsbehandlingen

Liten chauffoer men naggande god

The red fort i Dehli

Nya fotovaenner

Här inlägg för 6 dagar (skrivet den 18/11 på fm).

2011-11-22T11:55:00.000-08:00

" Åkte iväg från tigrarna mot Agra. Stundtals mycket dåliga vägar. Framme i Agra tidig kväll. Gick på restaurang där vi träffade flera franska och engelska tråkiga människor, som blev kul efter att vi mjukat upp dom lite. Dessutom ett par unga festliga tjejer från Lysekil vars mamma sett artikeln om oss i GP. Världen är liten....

Tidigt upp nästa dag för att se soluppgången vid Taj Mahal. En fantastisk syn och skapelse. Byggd 1631 (tog 22 år) till minne av ShahJahans hustru.

Sedan iväg till fortet i Agra, där tyvärr Shah Jahan senare blivit inspärrad till döddagar av sin son. Så det kan bli!

Fortsatte till Dehli (14/11). Vi var egentligen i New Dehli (britternas påhitt) och det var det finaste stället hittills i Indien. Bitvis modernt, fina bussar, snygga personbilar och ganska rent. Var på jänvägsmuseet men en massa gamla lok och vagnar (vi passade nog in bra där). En informatör berättade att Indian Railways har 1,4 miljoner anställda (de du Volvo).

Senare var vi på ytterligare ett jättestort gravkapell Humayun's Tomb från 1500-talet. Återigen en stark man som saknade sin fru. Tänk på det ni karlar som går ut och svirar för mycket istället för att ta hand om kvinnan hemma.

Vi har också varit hemma och hälsat på hos reseagenten Hariethe, som ursprungligen kom från Holland och Surinam, som hittat (eller kanske tvärtom) en trevlig indier vid namn Ishkar Kahn. Var även hemma hos vår chaufför Bicky. Han hade fru och 2 barn. Hemma i 2-rummaren bodde även hans mamma, pappa och bror. Förmodligen ett bra boende efter indiska förhållanden.

Efter 2 dagar i Dehli kördes vi till tåget mot Varanasi. Nattåg som tog 14 timmar. Liggslafar. Svårt att sova och ganska trångt. Först kallt och sedan varmt. Som överallt i Indien stora skiftningar.

Anlände på morgonen till Varanasi (17/11) där en tuctuc (liten cykelbil) väntade på oss. Åkte runt till några tempet (aptempel och ett annat som var rött). Sedan ned till Ganges där vi kollade in ett tiotal likbränningar (våra kläder luktade luntning efteråt men inte lik). Vi hade en gubbe som skulle ro oss på Ganges men det blev konstigt nog tvärtom och vi rodde honom istället. Plötsligt kom en roddbåt drivande utan människor. Vi puttade den ifrån oss och blev alldeles röda om händerna. Den var nymålad. Några grabbar spelade cricket alldeles vid eldarna, men det var nog fullt normalt.

I morgon 19/11 skall vi ta nattåget tillbaka till Dehli (pust!) och således 20/11 ta flyget till Katmandu i Nepal. Vi har (som vanligt) inget mer bestämt, men det kan nog bli såväl Himalaya som studier av Buddhas liv (född år 563 BC i Nepal)."

Sköt om er hälsar

Thomas och Hasse till alla

....??eller var det Allah?? -korrekturläsarens kommentar

Varanasi 2011-11-18

2011-11-17T21:48:00.000-08:00

Roddtur paa Ganges

Likbraenning

Ren tvaett i smutsigt vatten?

Cricket bland braenning

Renade till kropp och sjael

Färdtjänst i Varanesi

I väntan på kunder

Vår utmärkte chaufför Bicky

Överslaf på nattåget

Bickys mamma syr

Hemma hos nyfödd med enögd farfar

Tre reliker

Indisk fröken håller lektion

Hindutempel

Nya vänner från Lysekil och Aalesund

Taj Mahal är väl åt andra hållet?

Sir Roger Lumleys vagn

Svårt med åror ("admiral Hasse" - tyvärr saknas han på Wikipedia" //lg)

Sista kvällsbränningen

Vår reseagent Hariethe

Prick i pannan = gifta

Taj Mahal med mystiska figurer

Solnedgång i Agra

Batambhore 2011-11-12

2011-11-13T03:19:00.000-08:00

-- Senast ni hörde av oss var vi i Pushkar.

Numera har vi inte längre några cyklar, utan har bil med en utmärkt chaufför vid namn Bicky.

Från Pushkar gick färden mot Jodhpur, den blå staden. Ett fint palats och fort (vi börjar bli experter på dylika byggnader). Som vanligt blev vi nästan mer fotograferade än sevärdigheterna.

Dagen efter (7/11) drog vi vidare mot Tharöknen strax utanför Jaisalmer (30 mil). Väl framme gick vi direkt ut med kameler till öknen. Dom var ok även om det blev lite ont i baken när dom galopperade. Tillbaka till campen där det var sång och dans av lokala förmågor. Dom sprutade eld och rullade brinnande cykelhjul på huvudena. Vi blev uppbjudna. De svenska indiandanserna från TW var uppskattade. Senare drog vi ut i öknen igen och sov under bar himmel. Lite kallt men fantastiskt. Våra kameler hette Babalo och Lal - mycket snälla och väluppfostrade.

Dagen efter till Jaisalmer där som vanligt ett gammalt fort stod i blickpunkten.

Nästa dag 33 mil till Bikaner. Nytt fort, men det mest spännande var besöket på ett tempel där det fanns heliga råttor (30000 till antalet enligt uppgift). Det fanns en vit som skulle ge lycka. Vi tog av oss skorna och gick i en kletig sörja med råttorna runt benen. Dom var snälla och bet oss inte (förmodligen för att dom blev utfordrade av alla hindubesökare). Vi såg den vita!! Senare spelade och sjöng vi (You are my sunshine) på hotellet för några holländare.

Sen iväg till Jaipur (2,7 milj) som kallas den rosa staden. Inget särskilt. Träffade ett trevligt par från Alingsås som kände igen oss från artikeln i GP.

Igår 11/11 2011 fortsatte vi till tigerområdet i Ranthambhore, där vi bor i 2 dagar. Prick kl 11:11 firade vi i baksätet på bilen med en klunk rom.

Har nu åkt ut i en nationalpark och sett tiger, liten krokodil (verkade dock stendöd), sköldpadda, svart björn, orm, mink, påfågel, hjort och lite annat smått och gott. Bor i en fin bungalow med trädgård och pool.

I morgon (13/11) vidare till Agra och Taj Mahal.—

Pushkar 2011-11-06 bilder

2011-11-09T06:17:00.000-08:00

Farlig men lugn.

Den vita "turråttan".

Kamelskötare med 2 noviser.

Snygging!

Gallerråttor.

Hotellägare med USA och Sweden..

Vy över tigerland.

Dragning av kamelvinsten.

Trött och behöver vila.

Ny karriär i Masthugget.

Ormskräcken över (Werner!).

Festklädda kameler

Blivande köp

Vårt hotell i Pushkar

Solnedgång över heliga Lake Pushkar

Vägarbetare

Vi gjorde det! Framme!!

Gamla och nya kamelägare

Köpekontraktet

Tog betalt för att fotograferas

Tatuerad kamel

Vägen från Ajmer till Pushkar

Pushkar 2011-11-05

2011-11-06T01:31:00.000-07:00

--En iaktagelse efter att ha tillbringat 1 månad i detta mångfacetterade land, är att en av männens viktigare sysselsättningar verkar vara att slappa. Eller väntar dom kanske på bättre tider?

Kvinnorna däremot är alltid igång, speciellt vid alla vägarbeten.

--Våra kära rödlackade cyklar är nu sålda - till ägaren av vårt nuvarande boende, hotel Pushkar Heritage, för nästan halva köpesumman (tyckte vi var ok). Dom (cyklarna) har inte varit så kvicka. Utan växlar, små hjul och med nabbdäck. Till deras försvar kan nog sägas att inte heller deras ägare varit särskilt snabba (men sega). Tack skall ni ha!. Bara en punka på 4 veckor.

--Idag har vi infriat förväntningarna och köpt en kamel, som kostade 27500 (knappt 4000 skr). Vinnare i dragningen, som förrättades av en av de gamla ägarna, blev Micke & Adi. Tyvärr fick vi inte tag i de, som vi förmodar, jätteglada vinnarna, och det blev därför återköp efter 3 timmar med 20000. Vi hade för säkerhets skull lite respittid. Bilder som bevisar dragningens äkthet finns på annan plats här i bloggen.

--Vi har besökt den heliga sjön Lake Pushkar. Mot betalning har 2 präster läst över oss och stänkt heligt vatten på oss. Vi är därför nu renade från alla gamla synder. Tack Brahma!

--Vi har mot förmodan inte fått tag i någon MC med sidovagn. Trots många mil på vägarna har vi aldrig sett någon. Inte heller har MC-handlare någon till salu. Resan fortsätter dock på mer traditionellt sätt.

--På söndag kommer det en guide med bil och skall köra oss på en rundresa i Rajasthan. Först Jodhpur, sedan Jaisalmer där vi skall rida kamel och sova i öknen - i Bikaner och ett tempel fullt av heliga råttor. Sedan några dager i tigerområdet, vidare till Agra och Taj Mahal.

--Vi vill ge en stor eloge till vår kamrat Leif Glent som redigerat bilder och inlägg från Indien. Som ni nog förstår finns det exempelvis inte alla svenska vokaler på tangentborden här. Bilder och text kommer ibland till Sverige lite konstigt. Det fixar Leffe till. Text och bild är dock helt resenärernas påhitt.

Ajmer 2011-11-02 bilder

2011-11-02T04:46:00.000-07:00

Oeniga om faerdvaeg?

Besoek paa Saibabas tempel-konvertering?

Paa vaeg till moske-kom inte in

Gaagata i Ajmer

Nobben-foer korta byxor

Hulken har anlaent (115 kg netto)

Paa taket hos Tom & Jerry

Muslimsk parad med mycken bleckblaas

Utsikt oever Bundi fraan fortet

Laangsam transport

Turbanmannen somnar snart mot TWs axel

Snart ett baettre ansikte

Med trampbaat paa foergiftad sjoe

Ajmer 2011-11-01

2011-11-01T08:02:00.001-07:00

Vi anlände igår med buss till Ajmer (12 km från målet i Pushkar). Resan tog drygt 5 timmar i en gammal skranglig buss på en dålig väg, men vi har anpassat oss till verkligheten här i Indien och bryr oss inte så mycket om detaljer under resans gång.

Efter ankomst till stationen cyklade vi en kort bit till hotell Khadil, där vi fått ett rum med 3 sängar. Vi har nämligen fått välkommet besök av vår gamle vän Hulken (döpt till Christian Hansen). Han bokade en 2 veckors resa hit för att träffa oss och se Indien. Inte dåligt gjort.

I övermorgon tar vi de sista cykeltrampen från Ajmer över ett bergigt pass till Pushkar för några dagars vistelse. Där kommer även kamelköp och lottdragning att äga rum. Vi har därefter lämnat de indiska vägarna och reser forsättningsvis med buss, tåg och flyg.

Avslutningsvis de indiska trafikreglerna: Good brakes, good horn, good luck. Bryter man mot en regel kan man hamna i problem.

På hotellet i Bundi fanns en kökschef, en kraftig bit från Himalaya. Han bodde bakom ett skynke på hotellet. En kväll bjöd han in TW bakom skynket och bjöd på whisky och kyckling. Whiskyn var god. Det var lite mörkt och först märktes det inte att alla kycklingbenen redan var avgnagda. Förmodligen av tidigare gäster. Rumanja visade sina muskler och blev utmanad av TW på armbrytning.

Sverige-Himalaya 1-0.

Bundi 2011-10-29

2011-10-28T22:27:00.001-07:00

Saengprovning igen

Fuskaakning

David from Chesterfield

Man skall inte dricka med sugroer

Ny cykel kanske?

Saang utanfoer musikaffaer

David & co paa vaeg in

Doktorn har ordinerat

Haalet i byxan lagas

Barn paa tanken

Kolla Shivaamuletterna!

Boerjat roeka?

Baettre inomhus aen utomhus

Alla vill se bilder

"Du gamla du fria" gav oss 7 rupies i gage

Indisk tvaettmaskin

Foer dom noediga

Spaerrvakt

Goa killar

Mode foer vaara damer?

Helan och Halvan

Could be worse

Vaggvisa foer korna

Bundi 2011-10-27

2011-10-26T23:04:00.000-07:00

Vi anlände igår med buss till Ajmer (12 km från målet i Puashkar). Resan tog drygt 5 timmar i en gammal skranglig buss på en dålig väg, men vi har anpassat oss till verkligheten här i Indien och bryr oss inte så mycket om detaljer under resans gång.

Avslutningsvis de indiska trafikreglerna: Good brakes, good horn, good luck. Bryter man mot en regel kan man hamna i problem.

Sverige-Himalaya 1-0.

Udaipur 2011-10-22

2011-10-21T23:31:00.000-07:00

Hurra! Nu har vi kommit in i Rajastan.

Vi har nu cyklat i 10 dagar och tillryggalagt knappt 50 mil. Det märks nu att vi cyklat länge med stark hetta. 38-39 grader i skuggan (finns förvisso ingen skugga) och kanske uppåt 50 i solen där vi befinner oss. Det gör oss ibland spaka.

Sedan vi lämnade Himatnagar har vi haft några svettiga dar, inte minst sedan vi kom över gränsen till Rajasthan. Gujarat är som bekant torrlagt från rusdrycker. Vid det första stället i Rajastan stannande vi för att köpa mineralvatten. Det fanns konstigt nog inget, bara öl!

Hittillsdags i Gujarat har landskapet varit platt, men nu har backarna börjat. Igår var flera backar kilometerlånga och vi var tvungna att leda cyklarna mestadels. Vi blir hela tiden stoppade oräkneliga gånger av människor i bil och på MC som vill tala med oss och fotografera oss. Vi vet nu hur det känns att vara kändis.

Sista övernattningen i Gujarat var i ett vackert ställe, Shamlaji. Hotellet såg ut som ett palats, men insidan var som ett fallfärdigt ruckel. T. ex. ingen dusch.

Efter några mödosamma mil i Rajastan övertalade vi en jeepägare att köra oss till Udaipur (1/2 milj) där vi ligger på lyxhotell några dar. Udaipur sägs vara känt som den romantiska staden. Varför vet vi inte. Det närmaste har varit att några pojkar hållit varandra i handen.

2011-10-21T22:57:00.000-07:00

Råd till cykelreparatör. Höj sadeln lite till!

Hasse blev glad. Mycket ingefära.

Här löser Hasse de flesta problem.

Lift med statstjänsteman till Ahmanebad

Han i mitten bjöd på brass. Vi avböjde.

Ser ni var hotel Sandel Wood ligger?

Frukost på rummet. Jack i pannan.

Pannkakor eller kokakor?

Äntligen en skön tempursäng...

Som vanligt några intresserade..

Uppiggande banan.

Palatsliknande hotel, men bara på utsidan. Sista bild från Gujarat.

Ahmadebad 2011-10-17.

2011-10-20T01:26:00.000-07:00

Lämnade Baroda vid lunchtid. Som vi tidigare nämnt har experter rekommenderat oss att starta tidigt och stanna innan det blir för varmt. Vi gör, som sagt, tvärtom och cyklar därför alltid när det är mellan 35 och 40 grader. Slowstarters?

Efter 4,5 timmars cykling och 4,5 mil(vi måste ta rast var fyrtionde minut för att dricka och vila) kom vi fram till Anand. Vi hade jätteflyt och hittade snabbt (med hjälp) stans bästa hotell. Fick en lyxsvit för 500. Underbart god mat som överallt.

Från Anand dag 12. Båda i fin form utan krämpor. På eftermiddagen skulle vi leta hotell. Bara motorväg. En MC-man stoppade oss. Det var Dr Bhavik (senare kallad Dr Bluff) som åkte iväg och rekade för oss. Kom tillbaka med 2 drickor som han bjöd oss på. Han förklarade vägen till ett hotell som hette Good Luck. Det var det värsta Råttbo som vi sett. Hade heller inga rum som tur var.

Vi hade 4 mil till närmsta stad och skulle inte hinna dit innan kvällsmörkret. Vi liftade. Efter 5 min stannande en snäll kille och lastade in oss och cyklarna i sin skåpbil samt körde oss till Ahmadebad (4,5 milj). Vi tog cyklarna och hittade återigen ett lyxhotell för 700.

Slutet gott på dag 12.

Himatnagar 2011-10-20

2011-10-20T00:23:00.000-07:00

"Cykla vidare, cykla vidare på den väg mot Pushkar bär" (Gunnar Wiklund). Nu dag 15 och bara 10 mil till gränsen mot Rajastan. Vi har haft 9 dagar utan kall öl (staten Gujarat är torrlagd) och kanske kommer vi att konvertera till nykterismen.

En tillbakablick sedan vi lämnade Ahmadabad:

Dag 13 lämnade vi som vanligt hotellet sen förmiddag (det är så gott att ligga länge på fina ställen) och vårt mål var Chiloda ca 4 mil bort. På vägen dit fick Thomas sin första punktering. Lagning + lite fixning på cykeln och vi blev 12 kronor fattigare (det ryms i vår budget).
Vi stannade på några ställen och vid ett tillfälle uppenbarade sig en guru (såg sån ut i alla fall) som bjöd oss att röka lite brass. Vi avböjde vänligt.

Chiloda var ett litet lantligt ställe. Vi hittade hotell Sandal Wood. Ok på sitt sätt. Efter duschning (inga handdukar) torkade sig Thomas på en nyinköp grön sari, vilken fällde varpå håret blev grönt. Hasse gick in i en taggtråd och fick ett 3 cm blodigt sår. Senare skulle Thomas klippa ett näshår men klippte sig i näsan så att blodet rann. För säkerhets skull tog vi middag på rummet.

Dag 14 iväg vid 10-tiden (nytt rekord) mot Himatnagar (5 mil bort). Det var en transportsträcka med 39 grader men utan överraskningar. Som vanligt blir vi hela tiden stoppade av MC och människor som vill fotografera oss (här uppe är nog vitingar relativt sällsynta). Tog in på ett mellanklasshotell i Landmark och skall snart cykla vidare.

Alla människor är mycket vänliga. Oerhört nyfikna men på ett positivt sätt, När vi stannar kommer genast 10-20 personer och ställer sig att titta. Efter 5 minuter har ytterligare 30 personer anlänt (djungeltelegrafen?). Det är ju inte alla som sett en svensk äta banan. Man frågar oss direkt varifrån vi kommer. Vi säger Sweden. Man svarar då i 3 fall av 4 Switzerland. För er som uppmärksammat att vi på varje bild har landslagströja på oss, kan vi meddela att de tvättas varje dag!

Vadodara 2011-10-15

2011-10-15T15:27:00.000-07:00

<><> <><> <><>

Inte helt riskfritt på motorvägen

<><> <><> <><>

Gustav Vasa?

<><> <><> <><>

Alla gillar trolleri?

<><> <><> <><>

Fina kor, men trångt

<><> <><> <><>

Här tänkte vi först ta in för kvällen

<><> <><> <><>

Vi har gått ur insektssekten

<><> <><> <><>

Cricketspelaren Gin och hans mamma

<><> <><> <><>

Fyrväktarevalsen går alltid hem

<><> <><> <><>

Could be worse

<><> <><> <><>

Var tog vattnet vägen?

<><> <><> <><>

Vidvinkelkamera eftersöks

<><> <><> <><>

Energiska festivaldansare

<><> <><> <><>

Utkörd, inte hemkörd mat

<><> <><> <><>

Diamantkungen har vägt upp

<><> <><> <><>

Diamantgänget

<><> <><> <><>

Försök till prutning på cyklar-negativt (fick en liten vattenflaska)

<><> <><> <><>

Cyklarna klara (utan växlar,små hjul, men fint lackade)

<><> <><> <><>

"When you smiling" för diamantkungen

<><> <><> <><>

Hasse har tagit över

Vi insåg att vi inte kunde komma ur Mumbai med cyklar på ett vettigt sätt. Vi beställde därför tågbiljetter till ett ställe som verkade ligga bra till på vägen till Pushkar, nämligen Surat.

Vi blev körda till stationen av vår chaffis. Senare på tåget träffade vi en trevlig ung man (36 år visade det sig) som uppgav sig vara i textilbranschen. Han hjälpte oss att beställa rum på ett lyxhotell i Surat. Senare erkände han att han var diamanthandlare. Vi blev inbjudna som hedersgäster att bevittna en diamantaktion. På kvällen blev vi hembjudna till flera diamantfamiljer.

Dagen därpå köpte vi cyklar - indiska utan växlar och vi har nu cyklat i 4 dagar och kommit 15 mil från Surat.
Tvärtemot goda råd har vi startat tidigt och slutat vid middagstid när det är for varmt. Vi brukar starta mellan tio och elva och cykla fram till ca 16-tiden. Det har då blivit ganska varmt och idag var det den högsta temperaturen under vår vistelse här, 39 grader. Men vi har inga krämpor, magar etc fungerar utmärkt, likaså humöret.

Vi har nu kommit till Vadodara och har ca 65-70 mil kvar till kamelmarknaden.

Utanför städerna tittar människorna oblygt på oss, som vore vi ufon. Alla är dock väldigt vänliga och vi känner oss inte heller lurade.

Tyvärr har vi haft tekniska problem med överföring av text och bilder, men, HA TÅLAMOD, det lossnar nog efterhand.

2011-10-09T22:55:00.000-07:00

En trudelutt för flygplanspassagerarna

Uppraggade av intresserade indier

Gateway to India

Glad reparatör

Vår egen chaffis Rasim

2011-10-09T22:26:00.000-07:00

Frukost på rummet

Första måltiden på Leopold (känd från boken Shantaram)

Vad e det för fel på vår taxi?

Asiens största utomhustvätteri (man ser inte mer än 10%)

Första penningtvätten

Två stora män

Vem är heligast?

Framme i Mumbai

Liten släkting på Elephant Island

Gustav Vasa´s frisyr i Indien

Mumbai 2011 - 9 oktober

2011-10-09T09:21:00.000-07:00

Inför avfärden från Landvetter

Avfärd från Landvetter

Avfärd enligt planen från Landvetter. Vi träffade några fotbollsentusiaster i form av Wernersson & co som var på väg till Finland för matchen mot Sverige.

Kom ned till ett 35-gradigt Mumbai mitt i natten.

Dag 2 gick vi till den välkända restaurangen Leopold och avnjöt vår första måltid i Indien. Vi var snabbt tvungna att växla till indiska rupier eftersom Hasse hemma hade växlat till indonesiska rupier. Hasse klippte sig, var inte nöjd och såg ut som Gustav Vasa med karottklippning.

På kvällen var vi ute på ett skumt ställe (vi dras konstigt nog till dylika etablissemang). Staden är kaotisk med en trafik som saknar motstycke. Alla tutar oavbrutet. Det är massvis med människor överallt, mest fattiga.

Vi fick hyrt en taxichaufför (SEK 300) som körde oss runt till olika sevärdheter, bl a Asiens största utomhustvätteri (det var stort!).

Har dag 3 varit på Elephant Island. Först tänkte vi åka och bada men vi hamnade fel och kom ombord på en båt istället.

Imorgon 9/10 skall vi ta tåget till staden Surat en bit utanför Mumbai (ca 29-30 mil), där vi skall fixa cyklar för vidare färd mot kamelriket. Hittilldags ingen magsjuka, även om vi inte är helt noga med allting hygieniskt.

NU ÄR DET DAGS!!!

2011-10-05T09:13:00.000-07:00

Idag (onsdag 5/10) är dagen innan avresa till Bombay via Istanbul. Allt verkar klart inför avfärden. Dromedaren (Hasse) har redan packat ryggsäcken färdig och den blev knökfull. Kamelen (Thomas) är lite söligare och tänker packa ikväll eller i nödfall på avresedagen. Vi är fulla av tillförsikt om än med en mängd fjärilar i magen. Vi anser oss seriösa om än kanske lite halvgalna. Vissa av våra vänner tror att vi eller kanske någon av oss, kommer hem innan jul eller tidigare. Dom tror helt fel.Vi kommer att åka tillsammans den 15/3 med flyget till Abu Dhabi, där vi tillbringar ett par veckor (med eller utan kamel) hos Hasses kompis sängfabrikanten och åker hem till sköna nord lagom till 1/4 (då går nämligen vår reseförsäkring ut). Det sägs att det är 30-35 grader varmt i Bombay. Vi är redo även för detta... Vi har köpt cykelbyxor med förstärkning där bak. Vissa rekommenderar ytterligare lindring i form av vaselin. Vi får se. Idag har vi varit på ett internetcafé för att lära oss att skicka bilder och text till er därhemma. Det skall nog gå bra. Beviset kommer ni att se om några veckor när vi är etablerade i det stora landet med 1,2 miljarder invånare, vilka tyvärr saknar 600 miljoner toaletter. Emellertid ser vi inte det som ett problem. Vi hör av oss....

KAMELRESAN TILL INDIEN DEN 6 OKTOBER 2011

2011-07-26T07:49:00.000-07:00

Tyskland, England, Frankrike, Italien, Turkiet m.m. Resorna har varit många men nu!!!!

Hasses/dromedaren och Thomas/kamelen resa till Indien och kamelmarknaden i Pushkar, Rajasthan närmar sig nu med stormsteg. Marknaden börjar 3 november och pågår en vecka.

En kort presentation av oss själva och syftet med resan; För ca 20 år sedan läste vi i resetidningen Vagabond om kamelmarknaden i Pushkar och sedan dess har vi haft i bakhuvudet att vi åker iväg innan vi blir för skröpliga. Vi båda har nyss fyllt 65 år, är vid god vigör, såväl fysiskt som mentalt (tror vi själva i alla fall). Slutar nu våra arbeten för resans skull. Våra kära damer Rita och Eva har efter viss tids påverkan äntligen insett att det är allvar och har gett oss permission för ett halvt års bortavaro hos kamelerna.

Vi vill nu ge er lite mer information, som kan vara värdefull.

Under resans gång kommer vi att besöka internetcaféer där vi lägger in text och bilder, som ni förhoppningsvis kan ha nöje av och komma med egna inlägg och kommentarer. För mer personliga spörsmål, som ingen annan än vi kan läsa, kan ni mejla till;

hansvinbladh@gmail.com eller thomasdomaren@gmail.com

Avresa torsdagen den 6 oktober till Bombay med mellanlandning i Istanbul. Efter ca 1 veckas förberedelser och inköp av cyklar samt utrustning trampar vi igång vår hundra mil långa cykeltur till Pushkar.

Plan A är fortfarande inköp av kamel/dromedar. Vi är förvisso inte enbart optimister utan besitter faktiskt en viss del av realism och inser att våra inköp kan medföra logistiska problem med hemtransporten.

Plan B innebär att i Pushkar köpa en MC av märket Royal Enfield 500 cc med sidovagn. Med denna MC kommer vi att åka genom Indien, spela ukulele för musikintresserade indier. Dessutom kommer Hasse att trolla för nyfikna.

Plan C är att ta tåget från Pushkar till Tibet, där Hasse kommer att klippa sig (har han redan gjort en gång i Bombay).

Plan D är ett hopkok av de övriga planerna och kan bl.a. betyda en avstickare till Sri Lanka.

Hemresan går via Abu Dabi där vi kommer att stanna ett tag, kanske en tripp in i Oman.

Vi beräknar att komma hem i månadsskiftet mars/april.

Vad gäller bidrag till vår resa och inköp av diverse saker saknar vi tyvärr en del från våra presumtiva sponsorer. Här har vi tack och lov några lysande undantag i våra kamelvänner; greven från Varberg och Markteknik, Göteborg, vilka bidragit med ansenliga summor.

Alla ni andra kan fortfarande skicka valfritt bidrag till konto
6682 682401412 (Handelsbanken).

Vi tackar våra sponsorer...

Sören Strömberg
Peter Gustavsson, Markteknik
El Capitano - Bernt Abrahamsson
Ingrid och Per, Restaurang Basilikum
Adi och Micke
Sven Lunkentuss Brodin
Clas Höglund
Reine Andersson
Casino Cosmopol
Sköna Nätter
Marie och Magnus, Mölndals Bud
Dan Eklund
Bo Wilkmark, Wilkmarks Entreprenad AB
Göran Engborg, Engborg & Partners AB
Acke Brolin
Christian Hulken Hansen
Karin Mattsson
Marika Brolin
Kerstin Linnè
Pelle H
Maud och Fredrik