Hikkaduwa 2011-12-29

"Vi har snart kommit halvvägs in i vår halvårsresa (93 dagar kvar).  Det har lugnat ned sig.  Inga kamelresor, forsränning, bergsbestigning eller dyl.  Vi liknar mer och mer två vanliga svenska panchosar som solar och badar och pimplar öl.  Positivt är att vi blir bättre på det vi redan är bra på, nämligen att inte göra någonting alls.  Bra träning inför hemkomsten och våra nya helpancholiv.  

Vad vi av hänsyn till oroliga personer där hemma inte tidigare skrivit om, kan vi nu avslöja.  Efter ca en månad i Indien, under besök av vår vän Hulken (114 kg), var vi och åt på en liten skabbig restaurang i Ajmer.  Hasse trollade med en brinnande plånbok vid betalningen.  Mycket uppskattat av personalen.  Mindre roligt när samme magiker senare vid läggdags på hotellet upptäckte att han även trollat bort sitt pass.  Vi hade inte kunnat fortsätta vår resa utan pass.  Man behöver exempelvis det vid varje hotellinbokning.  

En minst sagt uppskakad magiker och Hulken rusade tillbaka till restaurangen. Densamma skulle just stänga och personalen hade inte hittat något pass.  Efter idogt letande hittades passet bakom ett bordsben.  Från resans start har Thomas alltid haft alla pengar i fickan och passet i ryggsäcken.  Hasse hade pengarna i midjebälte (dom blev tyvärr ganska fuktiga) och passet i fickan.  Efter oturen i Ajmer har magikern skiftat till samma enkla förvaringsprocedur som domarn.  

En liten malör inträffade även i Katmandu, Nepal.  Vi hade haft svårigheter att beställa flygbiljetter på Internet, men det lyckades till slut.  Dagen innan avresa fick vi printat ut biljetterna och gick glada i hågen ut och åt en god middag.  På kvällen innan avfärd satt vi i hotellrestaurangen och spelade kort. Då frågade HV var TW hade biljetterna.  Minnet var uppenbarligen gott, för TW erinrade sig snabbt att biljetterna låg på bordet där vi tidigare under dagen ätit grillad insjofisk.  Återigen var det förmodligen grundträningen från Getebergsängs BK som gjorde en blixtsnabb språngmarsch möjligt till fiskrestaurangen, strax innan den stängde.  

Tillbaka till Sri Lanka.  I det senaste inlägget rapporterade vi om en dramatiskt episod när en  drunknad man fllutit iland strax framför oss.  Vi vill för ordningens skull dementera dödsfallet. Några dager senare när vi satt på samma restaurang och frågade personalen om mannen, uppgav man att den döde satt och solade sig på stranden dagen efter.  Ibland har man tur..  

Vi försöker att hålla ångan uppe, HV går varje morgon i 100 minuter.  TW springer på stranden 1700 m.  I rummet bredvid oss har vi i 10 dagar haft ett trevligt par från Helsingborg (ja, han kommer egentligen från Övertorneå men håller på Helsingborgs IF och är 46 år.  Ser vältränad ut).  En morgon sprang vi på kapp.  Han gav upp efter 600 meter.  IFK Göteborg-Helsingborgs IF 1-0.

Hasse och den helsingborgska damen åkte en morgon på valsafari.  Dom såg några valar och delfiner men lyckades tyvärr inte fästa några på bild.  

En dag hyrde vi en bil och skulle åka hem till LaLa's (en av personalen) familj.  Plötsligt så var vägen framför oss avspärrad av brinnande bildäck och vi var tvungna att vända.  Man sa att det var någon form av protest mot en nyutnämnd polischef.

På julafton badade vi i tomteluvor (lite löjligt kanske) och på kvällen hade mr. Boss (vår hotellägare) ordnat med barbaque på korallfisk och kyckling.  Tre ryska damer var också med.  Dom sjöng några ryska visor.  Sedan blev dom sura av någon outgrundlig anledning.

TW tog även mr. Boss (stabil liten gubbe på 56 år) i armbrytning.  På juldagen bjöd mr. Boss oss (vi är hans överlägset bästa gäster) och helsingborgarna på en utsökt middag.  I detta skede bestämde vi oss för att stanna längre på Sri Lanka än 5/1, då visumet går ut.

Den 27/12 iväg till Immigrationsoffice i Colombo (11 mil).  Man hade förvarnat oss om man får vänta en hel dag.  Vi hade dock en kontakt som mot viss extra ersättning ordnade förlängda visa på 45 minuter.  

I våra planer för Colombo ingick även besök på landets enda kasino, MGM. Efteråt åkte vi direkt dit. Det visade sig vara ganska flott och vi frågade därför om vi kommer in i kortbyxor.  Tyvärr inte, så vi gick och köpte långbyxor.  Hittade ett hotell i närheten, där vi smidde vinstplaner.  Vi bestämde oss för 50000 på svart.  Sagt och gjort.  In på kasinot och som vanligt många blickar på oss vitingar.  Vi avvaktade en liten stund med varsin fri drink.  Satte sedan insatsen.  Rouletthjulet snurrade till och stannade på svart.  Detta var vår sjunde vinst av sju möjliga.  Sedan vi numera tror på Shiva och Buddha verkar ingenting omöjligt längre.  Kasinots gäster fick se oss en stund till när vi inmundigade ytterligare en fri gin/tonic för att därefter avlägsna oss.  Dagen efter tog vi normalbuss till Hikkaduwa med den mest hänsynslösa chaufför som vi hittilldags åkt med.  

Nu blir det ingen mer text förrän nästa år och vi önskar därför alla vänner ett

GOTT NYTT ÅR

från Hasse och Thomas"