Kamelresan: januari 2012

söndag 29 januari 2012

Hikkaduwa 2012-01-27

"Nu sjunger Sri Lanka på absolut sista versen. Vi lyfter tidigt lördag morgon från Colombo till Trivandrum i södra Indien. Där åker vi från flygplatsen till busstationen för en snabb resa på 1,5 timme till Varkala. En resa på bara 1 timme. Det lär vara ett vackert ställe vid kusten.

Planerna därefter är ännu så länge diffusa (alltså som vanligt). Det finns många därhemma som kanske har det lite tråkigt i vardagen, men ändå inte tar initiativ att förändra sin situation, därför att de är vana vid ett liv i trygghet och säkerhet. Det kan nog vara så att ett sådant liv skänker ro i sinnet. Vi två däremot har nog kombinerat lite äventyrslystnad med vårt vanliga liv hemma, och vi hoppas att någon eller några följet i våra fotspår. Det ena behöver inte utesluta det andra.

Sedan vårt senaste inlägg har vi tyvärr inte kunnat motionera som vanligt. Våra respektive hälsenor säger fortfarande stopp.

Lördagen den 21 hamnade vi på nått konstigt sätt på Hikkaduwas flottaste hotell (här var det verkligen första klass). Det var ett större sällskap av speciellt inbjudna lankeser från hela världen. Han som höll i det var chefen för Sri Lanka Airways. En mycket trevlig man.

Efter några snabba trollkonster från vår magiker blev vi någon form av hedersgäster på festen. Det var ett garden party där ingenting saknades. Vi blev också tvungna att offra oss och följa med på disco fram till småtimmarna. Vad gör man inte för nyfunna vänner. När vi skulle säga tack och adjö till vår välgörare hade han tyvärr redan hamnat i Morfeis armar (somnat av).

Dagen efter såg vi två bra engelska ligamatcher. Träffade också två jättetrevliga och kul tjejer från Stenungsund. Vi var de äldsta backpacker som dom någonsin sett. Det var en komplimang (tror vi). Den ena jobbade på en spelbutik i Stenungsund och den andra bodde i näheten av Vågmästareplatsen i Göteborg.

Den 25:e åkte vi iväg till vårt första och förmodligen enda lankesiska bröllop vi får vara med om. -In i djungeln till mr. Boss villa där hans dotter skulle gifta sig. Vi anlände vid 10-tiden. Enligt uppgift var ca 250 personer närvarande. Många damer och barn i väldigt vackra kläder. Mat och dryck i riklig mängd. Musik och dans blev det också. Ingen Sven-Ingvars precis. Vi blev ombedda att dansa. Man ville gärna se de inbjudna vitingarna i aktion. Tyvärr dansade bara karlarna. Om damerna var förbjudna att stuffa eller om det fanns andra skäl blev vi aldrig på det klara med. Den indiska krigsdansen av TW var uppskattad.

Festen var över efter nio timmar och då var många ganska runda under fötterna. Dock inte de skötsamma panchosarna.

Vi åkte hem till rummet. Det var en ny fest på samma ställe senare på kvällen med, vad sade oss ungefär samma innehåll. HV kunde inte behärska sig och åkte dit igen, medan TW kände ansvar och bevakade hotellrummet. HV återvände efter knappt tre timmar, nyktrare än på mycket länge. Hela festen bestod av 10 lankesiska gubbar som sjöng inhemska sånger under tiden som desamma slog hårt i borden med händerna. Ingen vidare bra efterfest med andra ord, i alla fall inte sett genom svenska panchos-ögon.

Vi lämnar nu Sri Lanka efter drygt sju veckor. På slutet har det blivit lite avslaget. Maten smakar samma, trafiken verkar lukta ännu mera bil, alla ser likadana ut, lika varmt i vattnet och i luften varenda dag, ingenting spännande händer. Med andra ord: vi är i behov av miljöombyte så det känns helt rätt att vi nu drar vidare. För övrigt är det 64 dagar innan vi åker hem. Slutligen kommer ett visdomsord från oss två panchosar¸ 'Bli äldre, känn dig yngre'.

Vi hörs från Indien nästa gång..

-häsningar från
Hasse och Thomas

fredag 27 januari 2012

Hikkaduwa 2012-01-27 bilder

Dansande (dansant ?) domare med skön Sandra

Frukost utanför rummet med Nanil

Sovande personal

Brudparet

Vi fångade buketten. Blir vi gifta då?

Vigselförättaren (ingen präst)

Brudparet dricker champagne

Dans i gruset

Som vanligt, bara gubbar som dansar

Sista surflektionen

HV blev Sri Lanka-mästare

Vill ni rösta på denna man?

Säkerhetsmannen på vårt hotell funnen

Lankesisk brunfläckig låglandsras

Även HV kan äta med fingrarna

Här lägger man lite mat till Buddha

tisdag 17 januari 2012

Hikkaduwa 2012-01-17

Livet, på gränsen till paradiset, rullar på.

Samma fina väder och varma vatten, ibland avbrutet av någon skön regnskur. Lite enformigt då och då, men vi vägrar att klaga. Inte minst när vi nås av rapporter från kära Svedala.

Senast hade vi ju haft oturen att bli bestulna på pengar och HVs mobil. Det har inte hindrat oss nämnvärt. Inte förrän härom dagen när den sista mobiltelefonen ramlade ned i en kopp fylld med kaffe, arrak och socker. Elektroniken höll inte för detta oväntade dopp. Vi har nu två fräscha mobiler igen.

Med några av våra svenska vänner har vi haft en 5-kamp, med grenarna: boule med kokosnöt, kast med lankesisk 50 rupier-mynt mot vägg, biljardboll närmast kant, pilkastning och avslutningen gurka (ett lurigt kortspel). Vinnare blev Bobby från Glasgow med de ödmjuka panchosarna HV och TW på de sista platserna. Vad gör man inte för att jobba upp ungdomarnas självförtroende.

Vi har varit hos polisen ytterligare 4 gånger för att få en kopia av rapporten. Tyvärr utan resultat. Alla poliser är glada och trevliga men svaren blir oftast i stil med "goddag yxskaft". Idag 17/1 tröttnade vi och ringde Svenska Generalkonsulatet i Colombo. Det hjälpte och 2 timmar senare kunde vi hämta stöldrapporten på polisstationen.

Fortfarande försöker vi att motionera. Tyvärr har även HV´s hälsena nu reagerat negativt, vilket gör att vi båda drabbats av samma besvär. Vi tröstar oss med att Churchill nog hade sagt "It could be worse".

För att få några nya fräscha bilder cyklade vi till Blå Lagunen, där två man paddlade oss runt i några timmar. Vi var bl a inne i ett jättefint buddistiskt tempel (vi har förvisso sett hundratals tempel, men detta var i absolut topp 3).

Många hus härnere står fortfarande spöklika och obebodda efter tsunamin. Vad man kanske inte tänker på är att i Thailand omkom ca 9000 personer, men på Sri Lanka hela 42000. De flesta omkomna på östra sidan av ön, men även södra var svårt drabbad. Detta lär vara officiella siffror. Man har nog lite till mans haft bilden av att tsunamin var en enormt stor våg som svepte med sig allt i sin väg, men här får man verkligen svart på vitt.

Vi träffade en lankesisk man som hade ett tvåvåningshus, där övre delen klarade sig, men första etaget blev utblåst. Han beskrev att havsvattnet liksom försvann till långt utanför kusten. Ingen visste eller förstod någonting. Man tittade bara förundrat. Efter en stund kom vattnet hastigt tillbaka och då, här i Hikkaduwa, med ca 5 meters högre vattenstånd än normalt.

Vi funderar nu på att lämna Sri Lanka några dagar efter brölloppet den 25/1. Snart skall vi in till en resebyrå och se vad det finns för flyg till Trivandrum. Det ligger i sydvästra Indien i delstaten Kerala och inte långt så långt från Sri Lanka. Vi tänkte först att ta en båt till Indien men det verkar inte finnas någon sådan förbindelse.

Ha det så bra därhemma

hälsar Hasse och Thomas!

Hikkaduwa-2012-01-17 bilder

Laemlaestat buddabarn

Han som gjorde det ovanfoer

Nyckel till templet

Kungsfaagel/Kingsfisher

Fiskare i Blaa Lagunen

Vacker solnedgaang

Fiskare i katamaran

Nya gurkamaestare

Boule med kokosnoet

Saekrade mot inbrott

Femkampsgubbarna samlade

Myntkastning

Klippning paa beachen

Kvaellsdebatt

Frisoeren och offret

Matlagning paa hoeg nivaa

Vi aeter Rotty (som pannkakor naestan)

Svensklektion foer Japan och Sri Lanka

Uppdykande domarkollega fraan Goetet

Djaevla mygg

Strax ute paa lagunen

Idel uppstraeckta typer

Tupp i traed (ovanligt)

Vaender sig efter vin

Varan paa gren

Buddha ser ned paa oss

Prins med lejon

Spanar efter fisk

Han med blaa hatt skall aeta upp barnet

tittut!

Verkar sjuklig

Blodtoerstig

måndag 9 januari 2012

Hikkaduwa 2012-01-09

Vi springer och går fortfarande varje morgon. HV blir bättre och bättre medan TW har fått lite besvär med hälsenan beroende på barfotalöpning och får nu springa med skor. Meningen "I have a little ont i my hälsena" förstod lankeserna utan problem.

Nyårsaftonen började vi med att se Manchester U-Blackburn 2-3 på Sams Bar. Därefter var vi vidtalade att överraska ett gäng svenskar på Restaurang Spaghetti med ukelelespel och sång och det gick bra tills det kom en man och unisont ville sjunga Staffan var en stalledräng. Vi fick tystat ned honom. Sedan, vid 12-slaget, var vi hemma hos gurkakungen Bernhard som numera är f.d. gurkakung. Varje gång han förlorar har han fått jättedåliga kort uppger han. Kan man ha sån otur jämt? Därefter var vi på beachparty fram till kl 4. Mycket kul men aningen segt nästa morgon. Dessutom blev TWs svarta fina springskor stulna under natten.

En dag (3/1) blev vi inbjudna till mr Boss' hus i djungeln. Samtidigt också inbjudna till hans dotters bröllop den 25/1 med 250 gäster.

På morgonen den 5 januari märkte HV att hans mobil var borta och strax därefter upptäckte vi att även 3 st rygg-säckar och lite kläder var försvunna samt att dörren stod på glänt. Pass, bankkort och alla kontanter borta. Inget annat än hemresa väntade. Mr Boss och polis kontaktades. Bakom vårt guesthouse hittades all utrustning, noggrant genom-sökt. Pass och kort var kvar men mobiltelefonen samt pengarna, omräknat i kronor ca 12000, var puts väck. Tjuven hade alltså smugit sig in på natten, utan att vi vaknat, och norpat pengar och utrustning.

Efter många om och men åkte vi till polisstationen för att göra anmälan. En polis med 2 stjärnor på axelklaffen skulle fråga ut oss. Först satt vi 20 min och väntade medan han gav order och talade i telefon. Sedan gick ögonen sakta ihop, som efter en hård natt och plötsligt föll huvudet ned mot bröstet och han somnade till lite lätt. Därefter ställde han 3 frågor:

När gick ni och lade er?
Var ni berusade?
Varför hade ni så mycket pengar på er?

Han reste sig och gick in i rummet bredvid och våra upp-gifter skrevs ned av en polis med bara 1 stjärna på axel-klaffen. Det tog nästan 2 timmar, eftersom det inte fanns vare sig skrivmaskin eller dator. Allt skrevs ned i en bok för hand. Vi vände oss vid ett tillfälle om och såg då genom en dörrspringa benen på den första polismannen i en horison-tell nivå.   Han vilade sig nog inför viktigare uppgifter.

Dagen efter kom fingeravtryckspoliser från Colombo (alltså staden Colombo och inte kommissarie Columbo), men dom hittade inga spår. Huvudmisstänkt är en säkerhetsman som enbart bevakar vårt hus = 4 dörrar. Han uppgav till polisen att han sovit och inte märkt något. Det verkar mycket skumt och förmodligen har säkerhetsmannen varit i maskopi med tjuven.  -Om tjuven sett en sovande man (han satt ca 25 meter från vår dörr) borde han ju inte letat igenom våra grejor alldeles i närheten av brottsplatsen. Hur som helst lär det nog inte bli uppklarat då den lankesiska polisen inte verkade vara några MiamiVice-cops precis.

Nästnästa dag träffade vi en man vid den 'blå lagunen' när vi var ute och cyklade. Han ville paddla oss i en katamaran några timmar. Det gjorde vi förvisso inte. Han bar på någon form av fotbollströja och hade varit tränare för ett ungdomslag. Det är ju inte alls vanligt med fotboll på Sri Lanka, där cricket är nationalsporten.

Det slutade med att vi söndagen den 8:e åkte iväg med honom i en bil till Colombo för att se en match i högsta ligan. Den hette förresten lite ödmjukt Champions League.

Lagen som möttes var Renown SC och Saunders SC. Arenan tog ca 1500 personer och var nu besökt av ungefär 500. Planen var gräsbevuxen med ganska många hoppiga torvor. Inget matchur fanns att skåda. Matchen skulle börja 15.30 men kom igång ca 15 minuter senare. Vår matchanalys gav vid handen att kvaliteten motsvarade en habil div 5 eller 6 match i Göteborg (men vad kan man begära när inträdes-avgiften endast var cirka 2 kronor). Vår domarobservatör, (TW), tyckte att domaren skötte sig mycket bra. Snäll match, inga protester och spelare som var ganska små med förhållandevis lite synliga muskler.

Vi fick möjlighet att komma in i Saunders omklädningsrum efter matchen. Då, ungefär 20 minuter efter matchslut, hade redan hälften av spelarna avlägsnat sig. En lustig sak i omklädningsrummet, vi berömde en spelare som kommit in när det var 30 min kvar. Det visade sig att han var 36 år och hade provspelat för Elfsborg 1997. Han fick inget kontrakt utan spelade för Vårgårda ett tag. Han älskade Sverige. Vem gör inte det?

TW frågade några spelare om domaren inte varit bra. Det tyckte inte spelarna. Varför? Dom tyckte alltid att domarna var dåliga. Även innan avspark. När vi ändå var i Colombo tänkte vi att åka till Casinot och hämta lite kapital. Besvikelsen blev stor, beroende på att det var fullmåne just denna dag, och därför var casinot stängt. Sprit får man inte heller servera. Men om man beställer 'special tea' så kan tekannan innehålla nästa vad som helst.

Hälsningar

’Magikern’ och ’Domarn’