Hikkaduwa 2012-01-27

"Nu sjunger Sri Lanka på absolut sista versen.  Vi lyfter tidigt lördag morgon från Colombo till Trivandrum i södra Indien.  Där åker vi från flygplatsen till busstationen för en snabb resa på 1,5 timme till Varkala.  En resa på bara 1 timme.  Det lär vara ett vackert ställe vid kusten.

Planerna därefter är ännu så länge diffusa (alltså som vanligt).  Det finns många därhemma som kanske har det lite tråkigt i vardagen, men ändå inte tar initiativ att förändra sin situation, därför att de är vana vid ett liv i trygghet och säkerhet.  Det kan nog vara så att ett sådant liv skänker ro i sinnet.  Vi två däremot har nog kombinerat lite äventyrslystnad med vårt vanliga liv hemma, och vi hoppas att någon eller några följet i våra fotspår.  Det ena behöver inte utesluta det andra.

Sedan vårt senaste inlägg har vi tyvärr inte kunnat motionera som vanligt. Våra respektive hälsenor säger fortfarande stopp.

Lördagen den 21 hamnade vi på nått konstigt sätt på Hikkaduwas flottaste hotell (här var det verkligen första klass).  Det var ett större sällskap av speciellt inbjudna lankeser från hela världen.  Han som höll i det var chefen för Sri Lanka Airways.  En mycket trevlig man.  

Efter några snabba trollkonster från vår magiker blev vi någon form av hedersgäster på festen.  Det var ett garden party där ingenting saknades.  Vi blev också tvungna att offra oss och följa med på disco fram till småtimmarna. Vad gör man inte för nyfunna vänner.  När vi skulle säga tack och adjö till vår välgörare hade han tyvärr redan hamnat i Morfeis armar (somnat av).  

Dagen efter såg vi två bra engelska ligamatcher.  Träffade också två jättetrevliga och kul tjejer från Stenungsund.  Vi var de äldsta backpacker som dom någonsin sett.  Det var en komplimang (tror vi). Den ena jobbade på en spelbutik i Stenungsund och den andra bodde i näheten av Vågmästareplatsen i Göteborg.

Den 25:e åkte vi iväg till vårt första och förmodligen enda lankesiska bröllop vi får vara med om.  -In i djungeln till mr. Boss villa där hans dotter skulle gifta sig. Vi anlände vid 10-tiden.  Enligt uppgift var ca 250 personer närvarande.  Många damer och barn i väldigt vackra kläder.  Mat och dryck i riklig mängd.  Musik och dans blev det också. Ingen Sven-Ingvars precis.  Vi blev ombedda att dansa.  Man ville gärna se de inbjudna vitingarna i aktion.  Tyvärr dansade bara karlarna. Om damerna var förbjudna att stuffa eller om det fanns andra skäl blev vi aldrig på det klara med. Den indiska krigsdansen av TW var uppskattad. 

Festen var över efter nio timmar och då var många ganska runda under fötterna.  Dock inte de skötsamma panchosarna.  

Vi åkte hem till rummet. Det var en ny fest på samma ställe senare på kvällen med, vad sade oss ungefär samma innehåll.  HV kunde inte behärska sig och åkte dit igen, medan TW kände ansvar och bevakade hotellrummet.  HV återvände efter knappt tre timmar, nyktrare än på mycket länge.  Hela festen bestod av 10 lankesiska gubbar som sjöng inhemska sånger under tiden som desamma slog hårt i borden med händerna.  Ingen vidare bra efterfest med andra ord, i alla fall inte sett genom svenska panchos-ögon.

Vi lämnar nu Sri Lanka efter drygt sju veckor.  På slutet har det blivit lite avslaget.  Maten smakar samma, trafiken verkar lukta ännu mera bil, alla ser likadana ut, lika varmt i vattnet och i luften varenda dag, ingenting spännande händer.  Med andra ord: vi är i behov av miljöombyte så det känns helt rätt att vi nu drar vidare.  För övrigt är det 64 dagar innan vi åker hem.  Slutligen kommer ett visdomsord från oss två panchosar¸ 'Bli äldre, känn dig yngre'.

Vi hörs från Indien nästa gång..

-häsningar från
                 Hasse och Thomas