Senaste livstecknet från oss kom från vår resa längs sydvästkusten i Indien på väg norrut och fortfarande känner vi oss oförskämt friska och krya.
Sakta men säkert har vi nu tagit oss från södra Kerela,
genom Karnataka och befinner oss i Palolem Beach i Goa. Från Goa avflyger vi lördagen
den 10/3, med mellanlandning i Mumbai, till Abu Dhabi. Vi har således tidigarelagt
hemresan med 5 dagar.
Om den indiska maten tycker vi mycket. Variationsrik, oftast vällagad och som vi
uppskattar kryddstark. Som tvåa kommer
maten från Nepal och sist på listan Sri Lankas. Det finns förvisso olägenheter med kryddstark
mat, jämfört med den redan vältuggade svenska. Man kan exempelvis råka ut för opassande och
oväntade mullrande väderspänningar. Men
som vi tidigare nämnt har vi inte drabbats av några störningar i matsmältningssystemet.
En bekant, som varit ett flertal gånger
i Indien, uppgav innan vi åkte iväg: "Får man inte besvär med magen, så
har man inte varit i Indien".
Vi har nu ett par veckor kvar för att vederlägga detta förmodligen
förhastade uttalande. Bevisligen har vi
ju varit i Indien flera månader utan problem, så det skall bli intressant att höra
huruvida det blir en dementi från den insiktsfulle magexperten.
I vår senaste rapport befann vi oss på en ödslig beach i
Kannur. Den 11/2 på morgonen tog vi ett
skabbigt tåg för en resa på 2,5 timmar och som bara kostade 148 (sek 18) för
oss två. Vi skulle byta och ta en buss
sista 5 milen till Malpe Beach utanför Udupi. Emellertid tog vi en vit gammal taxi
(Ambassador). Det fanns bara ett hotel
som var fullt, så vi åkte in till staden Udupi och tog in på Summer Park, som
var ett bra hotel, där det fanns TV och vi såg ett par bra engelska matcher på
kvällen.
Dagen efter tog vi en tuktuk till Maple Beach. Vi badade inte utan såg en cricketmatch mellan
2 lokala lag istället. Senare var vi och
tittade på ett gammalt (650 år) Krishnatempel och gick till en resebyrå för att
beställa tågbiljetter till Gokarn. Resebyråmannen
hade på höger hand 2 tummar. Extratummen satt ovanför den vanliga och var nästan av
normalstorlek. Det såg lite märkligt ut.
På eftermiddagen den 13e äntrade vi tåget till Gokarn (3
tim) och kom till en station i ödemarken. En taxi tog oss till Kudle Beach och lämpade
av oss i mörkret. Det visade sig att vi
fick gå nedför en brant stig till själva beachen. Det lyste från restaurangerna. Efter en stund hittade vi ett ställe där vi
fick en hydda att sova i. En säng som
var 120 cm bred var den enda utrustningen. Inte lätt att sova. Det var det enklaste rum vi någonsin haft men
priset var därefter, 300 rupier (sek 40). Vi kunde inte bo längre där utan dagen efter
fick vi rum på det enda hotel som fanns. Det var bra och vi stannade 5 dagar.
Kudle Beach var ett ställe för gamla och nya hippies. De
flesta hade rastafrisyrer, tatueringar överallt. Förmodligen rökte dom på, men
vi märkte aldrig att någon spårade ut. Som på alla andra ställen vi varit så vimlar
det av ryssar. Dom pratar knappt någon engelska och är inte särskilt populära. En kväll när vi kom hem till hotellet ville en
indier att vi skulle spela och sjunga lite, vilket vi gjorde. Klockan var bara 11 men ändå öppnade ryssarna
som bodde till höger och vänster om vår uteterass, sina fönster och skällde på
oss. Alla verkar inte uppskatta bra
musik.
Vi lämnade Kudle Beach och Gokarn söndagen den 19 och tog
en taxi till Palolem Beach. Resan tog 2
timmar. Fann direkt ett hyfsat hotel för
sek 100, där vi nu bor. Det enda som
finns att göra här är att sola, bada, äta, dricka, läsa, sova och slappa. För att få lite omväxling kan man göra dessa
saker i olika ordning. Eftersom det
verkar som om allt i Goa, oavsett vilket ställe man befinner sig på, är på
samma nivå, har vi bestämt oss för att stanna här ca 2 veckor. När det återstår 1 vecka skall vi dra oss mot
flygplatsens närhet och en beach där vi vet att det finns kasino. Som den minnesgode säkert erinrar sig blev vi
ju bestulna i Sri Lanka på vara kasinovinster och vi tänker hämnas tillbaka här
i Goa. Att våra pengar hamnade i en lankesisk skurkficka och att vi tar
tillbaka dom i Indien bekymrar oss inte. Vi har rymliga moralbegrepp. Håll tummarna för oss!
Hälsningar
Hasse och Thomas
