Palolem Beach 2011-02-24

Senaste livstecknet från oss kom från vår resa längs sydvästkusten i Indien på väg norrut och  fortfarande känner vi oss oförskämt friska och krya.

Sakta men säkert har vi nu tagit oss från södra Kerela, genom Karnataka och befinner oss i Palolem Beach i Goa. Från Goa avflyger vi lördagen den 10/3, med mellanlandning i Mumbai, till Abu Dhabi. Vi har således tidigarelagt hemresan med 5 dagar.

Om den indiska maten tycker vi mycket.  Variationsrik, oftast vällagad och som vi uppskattar kryddstark.  Som tvåa kommer maten från Nepal och sist på listan Sri Lankas.  Det finns förvisso olägenheter med kryddstark mat, jämfört med den redan vältuggade svenska.  Man kan exempelvis råka ut för opassande och oväntade mullrande väderspänningar.  Men som vi tidigare nämnt har vi inte drabbats av några störningar i matsmältningssystemet.  En bekant, som varit ett flertal gånger i Indien, uppgav innan vi åkte iväg: "Får man inte besvär med magen, så har man inte varit i Indien".

Vi har nu ett par veckor kvar för att vederlägga detta förmodligen förhastade uttalande.  Bevisligen har vi ju varit i Indien flera månader utan problem, så det skall bli intressant att höra huruvida det blir en dementi från den insiktsfulle magexperten.

I vår senaste rapport befann vi oss på en ödslig beach i Kannur.  Den 11/2 på morgonen tog vi ett skabbigt tåg för en resa på 2,5 timmar och som bara kostade 148 (sek 18) för oss två.  Vi skulle byta och ta en buss sista 5 milen till Malpe Beach utanför Udupi.  Emellertid tog vi en vit gammal taxi (Ambassador).  Det fanns bara ett hotel som var fullt, så vi åkte in till staden Udupi och tog in på Summer Park, som var ett bra hotel, där det fanns TV och vi såg ett par bra engelska matcher på kvällen.

Dagen efter tog vi en tuktuk till Maple Beach.  Vi badade inte utan såg en cricketmatch mellan 2 lokala lag istället.  Senare var vi och tittade på ett gammalt (650 år) Krishnatempel och gick till en resebyrå för att beställa tågbiljetter till Gokarn.  Resebyråmannen hade på höger hand 2 tummar.  Extratummen satt ovanför den vanliga och var nästan av normalstorlek.  Det såg lite märkligt ut.

På eftermiddagen den 13e äntrade vi tåget till Gokarn (3 tim) och kom till en station i ödemarken. En taxi tog oss till Kudle Beach och lämpade av oss i mörkret.  Det visade sig att vi fick gå nedför en brant stig till själva beachen.  Det lyste från restaurangerna.  Efter en stund hittade vi ett ställe där vi fick en hydda att sova i.  En säng som var 120 cm bred var den enda utrustningen.  Inte lätt att sova.  Det var det enklaste rum vi någonsin haft men priset var därefter, 300 rupier (sek 40).  Vi kunde inte bo längre där utan dagen efter fick vi rum på det enda hotel som fanns.  Det var bra och vi stannade 5 dagar.  

Kudle Beach var ett ställe för gamla och nya hippies. De flesta hade rastafrisyrer, tatueringar överallt. Förmodligen rökte dom på, men vi märkte aldrig att någon spårade ut.  Som på alla andra ställen vi varit så vimlar det av ryssar. Dom pratar knappt någon engelska och är inte särskilt populära.  En kväll när vi kom hem till hotellet ville en indier att vi skulle spela och sjunga lite, vilket vi gjorde.  Klockan var bara 11 men ändå öppnade ryssarna som bodde till höger och vänster om vår uteterass, sina fönster och skällde på oss.  Alla verkar inte uppskatta bra musik.

Vi lämnade Kudle Beach och Gokarn söndagen den 19 och tog en taxi till Palolem Beach.  Resan tog 2 timmar.  Fann direkt ett hyfsat hotel för sek 100, där vi nu bor.  Det enda som finns att göra här är att sola, bada, äta, dricka, läsa, sova och slappa.  För att få lite omväxling kan man göra dessa saker i olika ordning.  Eftersom det verkar som om allt i Goa, oavsett vilket ställe man befinner sig på, är på samma nivå, har vi bestämt oss för att stanna här ca 2 veckor.  När det återstår 1 vecka skall vi dra oss mot flygplatsens närhet och en beach där vi vet att det finns kasino.  Som den minnesgode säkert erinrar sig blev vi ju bestulna i Sri Lanka på vara kasinovinster och vi tänker hämnas tillbaka här i Goa. Att våra pengar hamnade i en lankesisk skurkficka och att vi tar tillbaka dom i Indien bekymrar oss inte.  Vi har rymliga moralbegrepp.  Håll tummarna för oss!

Hälsningar

                 Hasse och Thomas