"Vi har kommit en bit längs kusten i Kerala, det som även
kallas Malabarkusten. Hit kom den berömde portugisiske sjöfararen Vasco da Gama
år 1498 och han ligger också begravd i Fort Cochin. Här har portugiser och holländare
i flera hundra år stridit om makt, kryddor och slavar tills slutligen engelsmännen
tog kommandot fram till att Indien proklamerade sin självständighet 1947.
Vi själva
har ännu inte proklamerat vår egen självständighet utan hoppas och tror att våra
käresta Eva och Rita tar emot oss med öppna armar när vi anländer till
Landvetter i slutet av mars.
Vi har snart avverkat 130 dagar och för att vi inte
skulle bli alltför uttråkade på varandras utseende har, som den skarpsynte
bloggläsaren kanske märkt, TW skaffat en liten skäggprydnad. HV verkar dessutom
blivit en lite nyare människa, då hans skugga i profil är mindre framträdande än
tidigare (magen).
Senast rapporterade vi om att vi lämnat Sri Lanka bakom oss.
Efter en knapp timmes flygresa till Trivandrum nästan längst ned i söder tog vi
en bil 40 km till Varkala. Vi och chauffören letade länge efter det, av bekanta,
föreslagna hotellet, men det fanns inte längre, så vi tog in på ett annat
alldeles vid Black beach. Sanden på stranden var svart, men den var nog inte
smutsig utan det var lavarester.
Själva Varkala var en mångfald av hotell,
guesthouse och restauranger vackert belägna högt uppe på en lång klippa med
utsikt över Arabiska sjön. Frukosten på hotellet var inget vidare så TW gick
varje morgon och åt grötfrukost på annat ställe. På restaurangerna serverades
hela tiden fantastiska pinfärska fisk- och skaldjursrätter.
En dag tog vi en
bil och åkte några mil tillsammans med ett par från Australien till en
elefantfestival. Chauffören körde fel så vi kom fram sent, elefanterna hade redan promenerat iväg men skulle återkomma
en timme senare. Vi gick och tog en öl under tiden.
När vi kom tillbaka till
festivalen hade elefanterna varit för tidiga så vi fick inte se en liten snabel
ens. Chris och Dorothy, som inte hade haft samma törst som oss tyckte att det
var väldigt kul att vi missat allt. Som tröst var inträdet gratis. Vi stannade
i sex dagar och inget speciellt uppseendeväckande hände.
Nästa anhalt var
Aleppey, elva mil, dit vi återigen tog oss med taxi. Visserligen är det mycket billigt
med taxi, men vi har antagligen börjat bli lite latare än tidigare. I Alleppey
(3/2) tog vi in på ett guesthouse. Staden är
känd för kanaler och insjöar där ett oräkneligt antal stora husbåtar med
överbyggnad av vass huserar.
Vi hade otur, då muslimerna hade någon slags högtid,
vilket innebar att klockan fyra på morgonen började ett fasansfullt oväsen med stora
högtalare på 110 decibel som gjorde all sömn omöjlig. I alla fall åkte vi nästa
dag med en färja ut till en ö. Där åt vi frukost hos en lokalfamilj.
Därefter
satte vi oss i en liten kanot och blev paddlade runt i fem timmar av en vänlig man. I tre dagar gästade
vi Alleppey. Sista dagen åkte vi med fyra chilenare till stranden, som låg 20 km
bort. En lång härlig sandstrand.
På stranden under ett träd stod en
tyskregistrerad, till en större husbil ombyggd lastbil. Bredvid satt ett
trevligt österikiskt par som hade bilat hela vägen genom Europa, Turkiet, Iran,
Pakistan och var nu i södra Indien. Där kände de två små panchosarna från Götet
sig lite ödmjuka.
På måndag morgon 6/2 tog vi ånyo en taxi, nu till Fort Cochin
ännu lite längre norrut. Hade tur och hittade ett riktigt fint hotell för 3000
(SEK 400). Gjorde en rundtur i staden med tuktuk. Var dagen efter på
marinmuseum och Dutch Palace samt kryddmarknad. Vi är nämligen mycket kulturellt
intresserade om nu ni där hemma trodde nåt annat!!
-Visste ni exempelvis att
Royal Indian Navy bytte namn till Indian Navvy 1950?
..eller att Indien och Pakistan utkämpade ett krig 1971? Nä,
det visste ni nog inte....Hursomhelst så bad vi personalen att ordna tågbiljetter för torsdag 9/2 till Kannur. Varför just Kannur?
Svaret blev: varför inte. Det är 290 km dit och vi var
tvungna att ta ett okristligt tidigt tåg redan kl sju. Det fungerade bra och
efter sex timmar steg vi av på perrongen i Kannur där vi blev hämtade av hotellägaren
mr Navin himself.
Vi befinner oss nu på hotellet, 20 meter från havet. Det är
ganska öde här och inte mycket att göra. Guds försyn gjorde dock att det fanns
rum för oss enbart i två dagar, lördag 10/2 fortsätter vi således med tåg till
Mangalore och därifrån med buss till Udupi och Malpe Beach.
Just Udupi lär vara ett ställe där många hinduer samlas. Mer
om detta kanske kommer i nästa inlägg.
Tills dess får ni alla därhemma behålla
långkalsingarna på."
Med varma hälsningar
Hasse och Thomas
Hej Ni två underbara "gubbar"! Hoppas ni har firat Alla Hjärtans Dag för er själva. Tror inte det är så vanligt i Indien. Resan tycks fortgå utan större problem, så även i fortsättningen, hoppas jag. Däremot har jag en liten anmärkning angående HV`s profilbild, den ser väldigt olika ut när man ser den ur olika synvinklar? Vilket foto ska man titta på? TW`s lilla skäggstubb ser ganska trevlig ut. Ska han ha den kvar när han kommer hem? Take care,Kram, Rita
SvaraRadera