Vasco da Gama 2011-03-08

-Vi befinner oss sedan i måndags i Bagmalo, som ligger inte långt ifrån flygplatsen i Goa.  Från Goa reser vi 10/3 via Bombai till Abu Dhabi, där vi stannar en vecka och landar på Landvetter söndagen den 18 med SK 161 kl. 15.40.

Kanske blir detta det sista från vår resa, kanske blir det någon slutsummering när vi kommit hem.

Senast vi hörde av oss var från Palolem (södra Goa), där vi stannande i drygt två veckor.  HV var väldigt duktig och simmade varje morgon i mer än en timme, medan TW sprang lite mer ostrukturerat ibland på beachen mitt på dagen i 35 gradig värme.

Vi träffade en duktig konstnär från Canada som är på uppgång (Patrick Pepin, -kolla upp honom), och hans fästmö.  Hon var under några dagar lite dålig så när hon blev bättre så sjöng vi "You are the sunshine of my life" för henne.  Hon blev den enda under våra många spelningar som började gråta.  Och det var inte för att vi var dåliga.

En dag såg vi av en händelse att man skulle spela en fotbollsmatch några mil bort i Velim.  Vi tog en taxi dit och fick bevittna en cupfinal av något slag.  Planen var av typ bättre åker med sand och lite hö ovanpå.  Spelet motsvarade korpen klass 2, men det var kul ändå.

Den 28/2 läste vi i tidningen att flygbolaget Kingfisher, med vilket vi skulle åka inrikes till Bombai, hade stora problem med ekonomi och inställda flygplan.  Vårt fina resebolag Tresor Travel i Kungsbacka ordnade ett annat inrikesflyg åt oss.

En kväll när vi skulle äta middag gick vi förbi en utomhus-restaurang där vi hörde ABBA spelas.  Vi gick in och vid bordet bredvid satt fyra engelska ungdomar i 25-årsåldern. Efter några frågor om ABBA fick en engelska frågan om vad hon arbetade med.  Hon svarade att hon var operasångerska och stämde upp en härlig aria.  Vi träffades även dagen efter och vi är nu inbjudna till Glynbourne/Sussex (hoppas att det är rätt stavat) där hon skall uppträda i sommar under tre månader. 

På skottdagen den 29/3 klarade vi oss och fick vi inga allvarliga giftemålsanbud.

På vårt hotel/guesthouse i Palolem bodde en amerikan från Los Angelestrakten vid namn Shane.  Han föddes 1944, hade en stort vitt skägg, käpp och liknade Stålfarfar på pricken.

En dag berättade Shane en historia ur sitt liv som var minst sagt märklig.  Den återges här i starkt förkortad version och utan åsikter från oss själva.  

- När Shane var 23 dagar gammal tog hans mamma med honom till en marknadsplats.  Där kom det fram två personer och erbjöd godis.  Mamman blev distraherad och ställde ned korgen med lille Shane på marken.  Då tog en judisk man som hette Salomon med sig korgen med Shane.  Det blev uppståndelse och mamman återfick Shane efter en stund.  Shane påstod för oss att han kom ihåg alltihopa.

1946 när han var 1,5 år var mamman på en parad, där president Truman åkte i en öppen bil.  Mamman sträckte fram lille Shane.  Presidenten  tog upp Shane i famnen medan bilen sakta rörde sig framåt.  Shane nöp Truman i näsan.  Detta kom han också ihåg.  Shane var av irländskt ursprung och när han var 15 år (1959), bevittnade han ett demokratiskt konvent för att välja presidentkandidat.  Shane satt på läktaren och J F Kennedy var en av kandidaterna.  Man frågade om det fanns några irländare i lokalen.  Shane sträckte upp handen.  Då kom Robert Kennedy upp till honom.  Kennedy snubblade och föll over balustraden.  Det var 4-5 meter ned.  Shane fick tag på Kennedys ben.  Kunde inte hålla honom riktigt så när han bara hade tag i hans tå, så föll Kennedy ned.  Då stod som tur var folk redan nedanför och räddade Robert Kennedy. 

Nästa intressanta händelse inträffade 1966 i London.  Då var Shane i ett demonstrationståg.  Bredvid honom gick bl.a. Bill Clinton och Hillary Rodman (sedermera gift med Bill Clinton).  Vid detta tillfälle fick Shane frågan om han var gift.  Nej det hade han aldrig varit, men det var mycket nära att han gifte sig med Hillary. 

Nästa märkliga händelse inträffade i början av 1980-talet. Shane satt på en bänk vid stranden utanför Los Angelses.  Då kom Lech Walęsa från Polen och satte sig bredvid Shane. Walęsa var vid den tidpunkten ledare för Solidaritet. Walęsa hade noterat att Shane hade märken efter svetsloppor på armar och ben.  Såväl Shane som Walęsa var gamla svetsare och fann varandra uppenbarligen därigenom.  Bakom bänken smög en person som båda identifierade som en f.d. KGB-agent.  Agenten försvann när han upptäcktes.  

När Shane var ca 45 år blev han kidnappad på riktigt.  Han blev drogad och nedsövd.  Lagd i en trälåda och sänd med flyg till Israel, med mellanlandning i New York.  Han märkte detta men kunde vare sig röra sig eller tala.  Framkommen till Israel blev han snabbt förpassad till en fängelsehåla, där det fanns en enda fånge.  Det var en arab från islamiska Jihad.  Denne hade blivit torterad.  Även Shane blev utsatt för tortyr.  

Efter några veckor kom en högre chef från den israeliska hemliga polisen och efter ett nytt förhör blev det uppdagat att Shane var oskyldig.  Han släpptes.  Lades återigen i en låda och flögs tillbaka till USA.  Han vaknade upp på en parkeringsplats någonstans i Kalifornien.  Han hade minnesluckor, men efter läkarbesök fick han tillbaka minnet redan efter några veckor. 

På fråga från oss varför han flera gånger utsatts för kidnapping och försök till kidnapping menade Shane att det berodde på hans blå ögon och blonda hår, vilket mystiska krafter ville utnyttja i något dunkelt syfte. 

Läsarna får själva bedömma hur trovärdig Shanes berättelse är.

- Måndagen 5/3 åkte vi iväg från Palolem med taxi till Bagmalo.  Vi hittade ett jättefint hotel som ägdes av en engelsman vid namn Richard.  Han hade bott 24 år i Indien.

På kvällen var vi till Casinot i Bagmalo, där vi omgående vann 20000 rupier.  Dagen efter räknades rösterna i det indiska delstatsvalet och det var därför återigen alkoholförbud. 

Vi tog en skranglig lokalbuss till Vasco da Gama.  En relativt stor stad (ca 40000 invånare).  På en bättre restaurang fanns kyparen Rahul, som var oerhört intresserad och visste allt om europeisk fotboll.  Han hade en boll och trixade för oss bland gästerna. 

På onsdagen var vi återigen på casinot och vann för nionde gången i rad. Vi har även varit på ett marinmuseum och sett en mängd gamla flygplan som använts av marinen.

Som slutkläm meddelas att delstaten Goa blev fri från Portugal 1962, efter ett militärt ingripande från Indien. Minikriget kostade ett par tusen liv, mestadels på Portugals sida.

Varma hälsningar

     Hasse och Thomas